Crazy train.
Jag har blivit en riktig nörd för att toppa allt annat svammel! Det jag syftar på är mina filmsamlingar.
- Idag köpte jag sista filmen i filmserien Landet för Längesedan! Ni vet, de där söta dinosauriefilmerna med Lillefot, Zera, Petri, Kvacki och Tagg. Det är helt klart de allra bästa av filmer! Får helt enkelt inte nog. Och det finns 13 st. Och som sagt, nu har jag alla. Det finns dock ca 5 filmer med korta avsnitt, och de kanske också ska inköpas för att det ska bli helt komplett? Gillar dock inte riktigt tanken på korta avsnitt istället för långfilmer..
- Disneyklassiker. Det var de första filmerna jag började samla på, men de är liiite svårare att komplettera då det finns 50 st. Och de är dyrare. Men det går sakta men säkert framåt! Tror jag iaf har mer än hälften nu.
- Omedvetet har jag börjat samma på Scooby Doo filmer. Jag gillar helt enkelt att ligga och såsa i sängen och kolla på dem. Och det har visst blivit ett antal nu.. Dessa filmer kommer jag dock inte anstränga mig för att ha alla, gud vet hur många det egentligen är...
- Också omedvetet, Nalle Puh. Men har bara 4 st avsnittsfilmer (tror dock det är alla?) och en långfilm. Gillar att kolla på Nalle Puh t ex när jag är sjuk och allmänt superynklig, på så sätt har de hamnat i hyllan!
- Filmer om Andra Världskriget. Jag är en nörd! Som ni läst om tidigare, jag vill se och lära mig mer. Och även där har det blivit ett antal nu.
- Den enda serien jag köper i filmboxar är Mitt liv som död. Det av den enkla anledningen att den finns som en film också, och jag såg filmen först. Såvitt jag vet visas denna serie inte på TV, isf för otroligt länge sen. Så snubblade jag över säsong 1 på DVD på Ullared (<3) för ett par år sedan, och köpte den. Idag äntligen hittade jag säsong 2 och köpte den såklart! Kommer även köpa fler säsonger som box om det finns.
Tror det "bara" är dem. Så, varför inte bara ladda ner filmer jag vill se? Enkelt svar, jag har mobilt internet och begränsat antal GB att surfa för. Prioriterar då att ladda ner olika serier (förutom Mitt liv som död) jag inte kan se på TV (pga avsaknad av kanaler..) och som kostar pengar att se online. Eller när jag helt enkelt inte kan vänta en vecka på nästa avsnitt ;)
Jag tycker det är roligt att samla på saker, har nästan alltid samlat på något. Och nu har jag helt enkelt fastnat på filmer!
Men har vi inte alla en liten (stor?) nörd i oss, någonstans?
Men har vi inte alla en liten (stor?) nörd i oss, någonstans?
Laglöst land.
Röntgen är ju väldigt roligt!
För det första blir man beordrad att dricka en helvetes massa vatten kvällen innan och under morgonen. Skyttetrafik till toan!!
För det andra, när man får kontrast får man en "känsla av värme" (som läkaren sa) i hals, armar och "underliv". Och tro mig, det känns exakt som att man kissar på sig. Kombinera det med den konstanta kissnödigheten efter allt vatten.
För det tredje. 2 timmar innan (i mitt fall) lämnar man ett blodprov för att kolla njurvärdet. Där har vi ett tejpat, blodig armveck. Ja, jag blöder flera timmar efter ett stick. Sen kontrastet, vilket också ges genom en slang in i armen. Så, efter röntgen har man 2 blodiga, tejpade armveck. Gissa om man känner sig snygg? Undra vad folk som inte vet om vad man gjort tror.
Ja, och jag är ju en jävel på att hamna i konstiga situationer. Inne på röntgen får man ha linne, men inte BH. Från början hade jag en kvinnlig läkare, så då är det väl inga problem med att ligga med tuttarna i vädret och blodiga armveck. Dumt blir det när hon måste iväg och ersätts av en skitsnygg manlig sköterska i 25års-åldern. Så, han ger mig kontrast och tar bilderna. När allt är klart frågar han om jag kände "värmen", varav jag utbrister "Ja men vafan, jag trodde nästan att jag faktiskt kissade på mig!".... Och vad händer? Han ger mig världens sötaste leende när han förklarar att många tjejer känner så, men snubblar lite på orden när han säger det. Jag smälte.
Sen nästa problem, ska jag ta på mig BH'n igen? Han är ju i rummet, eller lixom i rummet brevid och fixar med bilderna. Men det är glasvägg, så han ser mig ju. Och självklart, han är väl proffesionell och tittar inte. Men ändå, han var skitsnygg och hade ett riktigt gorgeous leende. Så jag tar på mig tröja och jacka, trycker in BH'n däremellan och rusar därifrån. Helt plötsligt var jag nervös tonåring all over again!
Never again.
Åter igen har du visat vilken fet lögn allting var. Åter igen har fler lögner dykt upp. Jag trodde verkligen att jag var färdig med allt det här. Med ilskan, med viljan att strypa. Men tydligen inte.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Ilskan infinner sig igen, som en "kär gammal vän". Jag vill skrika, slå, ha sönder. Se dig lida. Krypa. Ligga blodig och spottad på, precis som du gjorde med mig. Jag vill se dig bli skrattad åt, se din blick när du hör dem prata bakom din rygg.
Jag förtjänade bättre efter allt jag gjorde. Jag vet det. I mina ögon är du inte vatten värd längre. Och jag vet att om fler lögner dyker upp nu, kommer jag inte kunna kontrollera det längre. Då är det dessa ord jag kommer säga till ditt ansikte innan jag klöser ut dina ögon och sliter av dina naglar en i taget.
Jag hatar dig av hela mitt hjärta. Och jag vill att du ska veta det. Jag vill att du ska inse vilken patetisk, värdelös och lame excuse for a man du är (heja svengelska!). Men jag vet ju att du aldrig kommer förstå det. Du är för liten.
Over you.
I always said never to regret things that once made you smile
But you proved me so wrong.
I always said nothing's ever built to last
I always said nothing's ever built to last
And you confirmed it.
There's no prince on a white horse to appear
To take me away, to blow me of my feet.
But one thing I learned.
Whenever I want to feel love
I'll just have to look for someone
That's everything you're not.
Fröken Normal.
Ibland känner jag att jag är så normal. Följande scenario utspelade sig på ICA nyss:
En gubbe står framför mig i kassan. Han har tagit ett paket korvar i en "extra billigt" korg, då de har kort bäst före datum. När han betalat och hon börjat scanna mina varor kommer han på att fråga om han verkligen fick dem billigare. Hon kollar på paketet och säger att han borde fått det, eftersom bäst-före datumet var 29/2, dvs om två dagar. För mig själv tänker jag "men hur förvirrade är dem? 29/2 finns ju inte!" men sen kommer jag på att det är skottår. Tänker att det varit pinsamt om jag då sagt högt "vadå 29/2?". Vid tanken på det börjar jag fnissa. Kassörskan och gubben börjar då titta på mig.
Jag tycker att jag nog borde förklara varför jag fnissade så ingen trodde jag skrattade åt dem. När jag förklarat stirrar dem båda på mig med en blick som verkar tycka att jag är totalt dum i huvudet.
Så, vad går nu genom mitt huvud? Att jag inte orkar tycka det är pinsamt. Man får väl bjuda på sig själv. DÄREMOT, om min lillasyster Josefine varit med skulle hon dött. Hon skulle nog också skällt på mig senare för hur otroligt pinsam jag varit. Vid tanken på det börjar jag åter igen fnissa. Och åter igen stirrar de båda på mig, antagligen tror de väl att jag är schitzofren eller något. Känner då att jag inte har något för att förklara mig, så packar min påse och går.
Väl ute ur butiken börjar jag fnissa igen åt hela situationen. Antagligen en himla tur att ingen var i närheten och såg det.
Stereo Hearts.
Blev heldag i stallet idag. Och Diva var med och skötte sig kanon!
Titti blev tömkörd en stund på banan med linor. Testade att tömköra med hackamore eftersom hon har nedslitna vargtänder (går inte att ta bort), och visst gick det. Hon översvängde så det blev lite knasigt, men det gick. Man får ha tålamod med dräktiga, outbildade/oinridna 4åringar. Finaste pusstjejen ändå!
Joker blev riden på ridbanan. Satan i helvete, kommer ha träningsvärk imorgon. Ont i händerna har jag också. Stor, stark, omotiverad och lite lat. Ja, ni kan nog räkna ut resten själva. Till slut släppte han efter lite iaf, då gav jag mig. Sen gick vi upp på skogen en stund. Skitläskigt att vara själv, alla vet ju att det bor snabeltandade tigrisar och gamar där, men vi överlevde =) Hoppade en pinne ett par gånger.
Taz fick en uteritt med Becka på Tilde (Taz mamma faktiskt). Han skötte sig super och var pigg och glad hela turen. Gick som en bananjävel hela tiden vi gick på vägen (kanon, det är 70 km/h där...) så jag blev smått hysterisk. Men valde att inte göra en grej av det, tog ett djupt andetag och gjorde vad jag kunde. Annars var han suverän, 2a eller kanske 3e gången på vägen och sket fullständigt i bilarna, även när de kom fort, med släp eller whatever.
Sen smörjde vi nya bröstselen. Innan sommaren ska Taz och Junoz ha varit i vagn, har jag bestämt. =)
Nu, skallebang. Godnatt.
Good life.
Idag har varit en bra dag!
Lite blåsigt men solen sken och det var varmt och skönt. Vårväder! Det firades med 2 skrittrundor barbacka på 2 runda, håriga, goa fjordhästar. Det enda rätta en sån här dag!
Först fick Junoz en sväng. 4 år och lat/bekväm som vanligt. Mattes lilla kelgris som helst stannar hemma och pussas! Min bästa vän i hela världen.
Han skötte sig iaf super, Kattis tömkörde Jippi som töntade sig lite (vid ett tillfälle fick jag svänga in framför och ta tag i henne för att hon inte skulle dra t ex). På slutet hakade Junoz på lite på fjanteriet, men det kändes mest bra. Det är bara positivt när han orkar bry sig om att hålla på, det FINNS energi någonstans i honom =)
Förövrigt har han växt, det känns tydligt. Det glädjer mig enormt.
Sen var det Julies tur. 19 år, avelssto med en mage stor/rund som jorden, typ. Vi skulle vara moraliskt stöd åt Joy som Kattis red, då Joy är ung och inte varit ute mer än ett par gånger. Med oss var också Becka på Duchess, som var lite... som vanligt. Unga hästar är ju som de är.
I vilket fall tog Julie alla chanser hon fick. Blev någon av småtjejerna rädda tyckte hon TJOHO och tyckte vi skulle springa lite kapplöpning... Steppade runt, prejade ner Joy i diket osv. Det är tamejfan krut i tanten!
Hon är rolig, gårdens drottning. Ska bli så kul att vi ska sätta igång henne nu, hon är en speciell dam som man mer än gärna är ute och busar på.
Ja. Imorgon ska jag tömköra Titti och rida Taz. Kanske blir något mer, det visar sig.
Världens bästa människor och hästar. Jag älskar er!
Brighter than the sun.
Det är ju tur att man inte är överambitiös eller så! I brist på annat att göra på jobbet dammsuger man hela rullbandet + undertill + gummimattan på golvet. Och nu tar jag en välförtjänt vilopaus i ca 20 min tills det är dags för fikarast.
Ibland, tycker jag att Euromaint inte förtjänar mig. Men sen kommer jag på att vi har en tågkyrkogård, och då ökar ju cool-faktorn lite. Så jag kan tänka mig att jobba här ett tag till.
Snart är vi uppe i 2 år, Euromaint och jag. Blir min tredje sommar nu i sommar. Tiden går fort när man har roligt, 9 härliga sommarveckor där alla torra gubbar försvinner och ungdomar regerar förrådet. Vissa dagar gör det inte ens något att man missar hela sommarlovet, för vi har otroligt kul. Och ofta inget att göra heller.
För att inte tala om de snygga kläderna vi har på oss!
Nej, blir så glad av att prata om mitt älskade jobb, så nu ska jag gå och gräva fram en pall så jag får något att göra.
Ibland, tycker jag att Euromaint inte förtjänar mig. Men sen kommer jag på att vi har en tågkyrkogård, och då ökar ju cool-faktorn lite. Så jag kan tänka mig att jobba här ett tag till.
Snart är vi uppe i 2 år, Euromaint och jag. Blir min tredje sommar nu i sommar. Tiden går fort när man har roligt, 9 härliga sommarveckor där alla torra gubbar försvinner och ungdomar regerar förrådet. Vissa dagar gör det inte ens något att man missar hela sommarlovet, för vi har otroligt kul. Och ofta inget att göra heller.
För att inte tala om de snygga kläderna vi har på oss!
Nej, blir så glad av att prata om mitt älskade jobb, så nu ska jag gå och gräva fram en pall så jag får något att göra.
Inside the fire.
Låt oss slå ett slag för kärleken
Det rosa, det vackra, det glada.
Det eftersträvade och det önskade.
Vi slår då ett slag för hatet
Vår kärleks svarta broder.
Det fula, och det avskyvärda.
Trots det, sin broders följeslagare.
Vi slår ett slag för avund.
Det gröna, och det äckliga.
Hatet högra hand, alltid tätt intill.
Vi slog ett långt slag för tårarna.
De blåa små miljoner som aldrig tycks ta slut.
De tunga, men ändå så lätta.
De ignorerade, men ändå så välkomna.
Vi slog ett slag för känslan
Den att aldrig räcka till
Den att älska, den att hata.
Den att skratta, den att le.
Den att gråta, den att falla.
Den, vars röda ljus alltid lyser.
Vi slår ett slag, för det är allt vi kan.
Vi slår ett slag, för vi är bara människor.
Metal will stand tall.
Jag ville bara säga att jag känner mig lite extra awesome idag.
2008
2011.
Är nog t o m samma månad på bilderna, så prick 3 år mellan bilderna. Och jag har älskat dig lite mer varje dag sen du föddes.
Har svårt att förstå att jag var så nere för bara några veckor sedan. "Vardagen" har fortfarande sina törnar här i byhålan, fast jag ser dem inte alls lika tydligt längre. Jag gnäller lite såklart, jag är sån, men egentligen bryr jag mig inte. Livet är lätt nu.
Enda jag saknar i livet nu är att hestisarna ska vara igång igen. De har vilat i typ 3 månader nu. Javisst, iaf Junoz behöver det. Han behövde få fundera ordentligt på allt, men framförallt göda på sig som fan, mattes lilla spinkis! Men nu är det fan dags att komma igång. Om det kan sluta vara glashalt hela tiden bara. Känns som att vi slösar massa tid.
Men, nog om det.
Min fina Junozpojke. Du är det bästa jag vet! <3
2008 2011. Är nog t o m samma månad på bilderna, så prick 3 år mellan bilderna. Och jag har älskat dig lite mer varje dag sen du föddes.
Act of desperation.
Hm. Hannah Widerstedt. Fake? På allvar?
Jag var nästan rädd för att hon var på allvar. Typ, med lite överdrift såklart. Men jag märker ju när jag kollar på Big Brother att hon VILL ha uppmärksamhet. När den hon pratar med vänder sig bort börjar hon direkt "Åh aj mitt ben", "I'm so alooone", "Vem fan ska jag knulla ikväll när alla är så fula?" osv.. Och i sina videobloggar är det konstant "ehm, typ, ah, lixom, ah, ehm"... Ingen människa pratar väl så. Och hon lär ju ha konstant kramp i ansiktet om hon alltid rynkar ena ögonbrynet. Eller?
I vilket fall är jag nu helt övertygad om att hon är full med shiiit. Kolla det här inlägget. Där övertygades jag om att det bara är en fasad. Inget skriver väl ett sånt där mail till ett företag som omsätter flera miljarder euro om året.
Jag var nästan rädd för att hon var på allvar. Typ, med lite överdrift såklart. Men jag märker ju när jag kollar på Big Brother att hon VILL ha uppmärksamhet. När den hon pratar med vänder sig bort börjar hon direkt "Åh aj mitt ben", "I'm so alooone", "Vem fan ska jag knulla ikväll när alla är så fula?" osv.. Och i sina videobloggar är det konstant "ehm, typ, ah, lixom, ah, ehm"... Ingen människa pratar väl så. Och hon lär ju ha konstant kramp i ansiktet om hon alltid rynkar ena ögonbrynet. Eller?
I vilket fall är jag nu helt övertygad om att hon är full med shiiit. Kolla det här inlägget. Där övertygades jag om att det bara är en fasad. Inget skriver väl ett sånt där mail till ett företag som omsätter flera miljarder euro om året.
Hon är ju fan inte dum. Hon vet ju hur man lockar fler läsare; provocering.
Nej, jag tror allt bara är ett spel. Och nu mår jag lite bättre som person när jag är övertygad om det.
Now and then.
Himlen har vunnit tillbaka en ängel. I Torsdags fick en av de snällaste, personligaste hästar jag träffat lämna jordelivet pga ålder.
För att inte glömma, hon är mamma till den finaste häst jag känner - Benny!
Denna fina häst lärde mig en hel del. Dels att det faktiskt inte är livsfarligt att rida storhäst. Vi var flera gånger ute själva hon&jag och rejsade. Det blev även lite banhoppning, och det var SÅ roligt! Även om man inte behövde göra något (hon skötte det helst själv) så betyder det INTE att man får slarva.
Finaste Aniara, vi kommer sakna dig. Du är aldrig glömd!
1990 - 2012
1990 - 2012
e. Stanford 687
u. Jasmine
För att inte glömma, hon är mamma till den finaste häst jag känner - Benny!
Break me, shake me.
Det är rolig med beroenden. Jag vaknade en morgon och var helt fri (mer eller mindre iaf) från min allra största last - socker/Coca Cola. Jag kunde lätt dricka 2 liter per dag förut, och aldrig mindre än typ 1 liter. Helt galet.
Sen hände något, om det var att jag var så ledsen den perioden eller om det var något annat vet jag inte. Jag var iaf inte ett dugg sugen. 1,5 liter cola låg orörd och oöppnad i min kyl över en vecka.
Nu har det gått nån månad typ, och jag dricker bara Kiviksdrycker, mulitivitaminjuice och liknande. Tänkte mysa till det lite igår med tacos, cola och Schindler's list (bra film!), så köpte 2 burkar cola. Öppnade en burk, och det var inte ens gott. Fick typ tvinga i mig burken, tog nog 4 timmar att dricka upp den.
Och samma sak med godis, chips etc. Kan vara skitsugen, köper en chipspåse/lite lösgodis/whatever och äter 2-3 st. Sen vill jag inte ha mer.
Och samma sak med godis, chips etc. Kan vara skitsugen, köper en chipspåse/lite lösgodis/whatever och äter 2-3 st. Sen vill jag inte ha mer.
Fast jag klagar inte, det är rätt skönt att vara av med sockerlasten.
Inglourious Basterds.
I sann WW2-nörd-anda (eller något sånt) måste man väl se filmen Inglourious Basterds. Vilket jag fram till igår kväll inte gjort. Vet faktiskt inte varför.
Och jag måste nog få säga att det var det värsta jag varit med om. Nästan iaf.
I början var tolkningen av Hitler lite roande, och vem kan motstå mr Pitt med Tennessee-accent? Ja, jag smälte nog lite inombords när han skulle agera italienare, men uppenbarligen inte kan ett ord på italienska. Skrattade gott.
I början var tolkningen av Hitler lite roande, och vem kan motstå mr Pitt med Tennessee-accent? Ja, jag smälte nog lite inombords när han skulle agera italienare, men uppenbarligen inte kan ett ord på italienska. Skrattade gott.
Fast sen blev det ju bara kaos. Helt plötsligt skjuter alla varandra, de 5 tyskar som har störst/mest makt befinner sig i samma biosalong i Paris och alla dör, bara sådär. Nån helt random galning slänger upp en dörr och skjuter Hitler, och snipp snapp slut... ?
Såna slut stör mig. Jag tycker ändå att ska man göra en film om WW2, kan man försöka hålla det lite realistiskt. I början framstog detta ändå som en seriös film och jag tyckte den var bra trots lite extrem ärlighet (jag gillar inte filmer där man faktiskt får SE när de skär av skalpen på folk osv. Lite för splattigt). Fast när allt bara blir galet och alla dödar alla. Då tappar det lixom allt.
Så nu kan jag helt plötsligt inte låta bli att undra hur fan de kan måla upp Hitler som de gjorde. Vilket ju i princip är som ett tuggummituggande retard som har sin position för att folk inte orkar höra det gnäll som annars blir."WÄÄÄÄH jag viiill leda Tyskland, wääääh!".. Nej, så var det ju inte riktigt.
Jag är ledsen mr Tarantino. Jag kan inte gilla den här filmens slut.
Liberate.
Lata veckan - dunderförkyld, nerbäddad i sängen med en ständigt närgången&vakande hund och kollar filmer. Tecknat eller ww2filmer, livet!
Idag fick jag även hem lite Skittles och Hershey's kisses i brevlådan. Det gjorde ju inget! Mums.
Hinner iaf fundera lite också. Alla som känner mig vet nog hur totalt antikrist jag är - jag hatar religioner. Jag tycker det är löjligt. Det är lixom brainwash på en helt ny nivå. Visst att det är bra att folk har något att tro på.. Men det har blivit lite för fanatiskt, gått 1, 2 och 5 steg för långt.
Så, det jag idag satt och tänkte på var följande:
Kristna vägrar ju tro på evolution. Det var ju faktiskt Gud som skapade Eva&Adam, blablabla. Dvs, vetenskap är i deras ögon inte vatten värt. Men, har ni någonsin varit med om en kristen som inte äter alvedon/ipren etc? Eller ger det till sina barn? Jag menar, borde det inte vara Guds vilja eller nått åt det hållet att man ska vara sjuk/ha ont någonstans?
Kristna vägrar ju tro på evolution. Det var ju faktiskt Gud som skapade Eva&Adam, blablabla. Dvs, vetenskap är i deras ögon inte vatten värt. Men, har ni någonsin varit med om en kristen som inte äter alvedon/ipren etc? Eller ger det till sina barn? Jag menar, borde det inte vara Guds vilja eller nått åt det hållet att man ska vara sjuk/ha ont någonstans?
Är det inte lite dubbelmoral att vägra vetenskap när det går emot det de själva vill (Gud skapade människan), men inte när det gynnar dem (smärtlindring)? Om ni nu förstår hur jag menar. Varför är vetenskap bra ibland, men inte andra gånger?
Jag har iaf inget vettigt svar. Får fundera en stund till.
Jag har iaf inget vettigt svar. Får fundera en stund till.
Som jag hade dig förut.
Jag tror att det var vinter
För jag minns folk i vinterkläder
Men jag frös inte.
De snöklädda fälten fylldes med blommor
De livlösa träden blev gröna
Solen värmde och trädens sus var vackert.
Och du var så vacker, vi var så vackra
Hade du bett mig hade jag stannat en stund.
Men älskling, det var bara en dröm
Men ingen kan drömma så vackert som vi.
So sick.
Totalt omotiverande att leva när man är sjuk. Vaknade igår morse och hade sådär riktigt ont i halsen. Blev värre och värre under dagen såklart.
Idag mår jag lite smått som en kokad räv. Snurrig när jag står för länge eller försöker läsa (så plugga är ju bara att glömma), fryser och svettas samtidigt.. Och får så infernaliskt ont i bröstet så fort jag hostar. Hostar som tur är inte så ofta, men när jag väl gör det håller det på ett tag. Usch. Sega, äckliga slem. Makes me wanna cry.
Idag mår jag lite smått som en kokad räv. Snurrig när jag står för länge eller försöker läsa (så plugga är ju bara att glömma), fryser och svettas samtidigt.. Och får så infernaliskt ont i bröstet så fort jag hostar. Hostar som tur är inte så ofta, men när jag väl gör det håller det på ett tag. Usch. Sega, äckliga slem. Makes me wanna cry.
Fast som tur är, så är det ingen som vill läsa om det!
Skulle kunna hoppa över allt det där och bara skriva att skrivandet hamnar på hyllan för jag har feber och ont i skallen. Fast å andra sidan, mycket roligare att få gnälla lite.
Om tiden vill ifatt.
Har haft en jättetrevlig kväll i Hallstahammar hemma hos A. Det var en typ middag/"fest" för alla som var funktionärer på Fjordhäst-SM i somras. Fjordfolk är nog det enda hästfolk jag vet som är trevliga. Otroligt lite (inget?) drama i våran gemenskap. Det är underbart!
Jag satt iaf största delen av kvällen med min "andra familj" - Kattis, Putte, Becka och Oskar. Ja, för er som inte vet är det hos dem jag rider, på Nytorps Fjordhästar.
Det jag upptäcker är hur otroligt stora Becka och Oskar blivit! Det är chockerande. Fyra hela år (denna månad!) har det gått sen jag började rida hos dem, och tiden har bara försvunnit!!
Oskar fyller 18 i år och går sitt andra år på Lillerud i Karlstad, där han också bor på veckorna. Becka fyller 16 och börjar gymnasiet efter sommaren... Nyss var de ju bara små barn. 12årig fnittrig, tjattrig Becka som struttade runt på sitt lilla russ alldelles nyss..
Jag märkte ikväll när vi satt och pratade/diskuterade olika saker hur lätt det är att prata om allt möjligt med dem. De är ju inga barn längre! Haha. Jag är lite ganska jättestolt över mina extra-småsyskon!
Och ja, självklart märker jag förändring i mina egna dialoger med Kattis och Putte också. För 4 år sen vågade jag knappt prata med Putte, och Kattis fick bara höra konstans babbel om killar, fester, vänner, osv... Nu pratar jag med Putte jämt, främst om min bil som han är "första mekaniker" till, och Kattis och jag har samtal på en helt annan nivå, även om gudarna ska veta att vi flamsar till ordentligt ibland! Stackars Becka skämdes lite över oss ikväll...
Never say die.
Denna ilska.
Den tar kål på mig.
Jag är jävligt stolt över mig själv - för en gångs skull kan jag faktiskt sluta vara ledsen och istället tycka att det inte var jag som gjorde fel - utan se sanningen, jag blev behandlad som en påse skit. Och jag har lärt mig förstå att det är inte okej! Jag kunde faktiskt inte göra något åt situationen, han är en idiot, släpp det bara.
Men, jag är istället så fruktansvärt arg, och bitter. Jag vill skrika, härja och slå sönder saker. Och det blir i längden minst lika jobbigt som att vara ledsen. Att känna sådan ilska, att veta att jag med största sannolikhet kommer bli skogstokig om jag bara ser personen i fråga. Jag vet inte om jag kommer förlora förståndet och bara vilja skrika, slå, sparka och göra honom lika illa fysiskt, som han gjorde mot mig mentalt.
Men, jag är istället så fruktansvärt arg, och bitter. Jag vill skrika, härja och slå sönder saker. Och det blir i längden minst lika jobbigt som att vara ledsen. Att känna sådan ilska, att veta att jag med största sannolikhet kommer bli skogstokig om jag bara ser personen i fråga. Jag vet inte om jag kommer förlora förståndet och bara vilja skrika, slå, sparka och göra honom lika illa fysiskt, som han gjorde mot mig mentalt.
Det var jag som blev lurad.
Och jag vill att han ska lida, må så in i helvete dåligt. Men det gör han inte. För han mår antagligen bättre än han någonsin gjort. Och det gör mig bara mer bitter. Jag vill kunna skratta åt hur jävla patetisk han är, glömma det och leva vidare. Men det går inte. Jag får inte utlopp för ilskan. Den ligger kvar och gnager. Han får inte vad han förtjänar. Det är... Ja, orättvist. Även om det tar emot att använda det ordet, för livet är orättvist och let's face it, men det är väl det som bäst beskriver känslan. Det är så fel.
Jag brukar inte önska människor dåligt. Men nu är det svårt att låta bli. Jag vill se honom må dåligt, se honom bli sårad, ledsen, besviken, nedbruten. Jag vill inte känna så, men jag gör det. Jag kan helt enkelt inte kontrollera det.
Jag tänker lätt på annat, mitt liv har gått vidare. Men det händer så lätt att något påminner om honom, så blir jag arg igen. Bitter. Ilskan äter mig. Förpestar mitt liv. Och ännu argare blir jag, för jag tycker inte han är värd ens det. Han äcklar mig.
Against all odds.
Hey Baby,
Sure I walked through fire
I fell through ice
And had to swim back up again
Yes Baby,
I know we spent all those days
Pretending, faking and laughing
All those nights we felt so close
Oh Baby,
I remember kissing in the rain
Walking on broken glass with a smile
Holding hands so hard we could,
Thinking we would never let go
But Baby,
In the end it doesn’t matter
In the end you knew all along
We never were, and never will be.
Lying straight to my face seemed normal.
And in the end, Baby
You opened my eyes.
And letting you go
Was the easiest thing about us.
If you can't live without me, why aren't you dead yet?
Jag vill gärna tro att vi kan gå genom eld,
Men det kan jag inte.
Jag vill gärna tro att kärlek övervinner allt,
Men det vet jag att den inte gör.
Därför finns jag inte kvar
Det finns inget att komma tillbaka till.
Det finns inget värt att kämpa för.
Det finns ingen strid att utkämpa.
Jag finns inte kvar,
Precis som du inte fanns förut.
Kärlek må vara blind,
Men jag ser klarare än någonsin.
Men det kan jag inte.
Jag vill gärna tro att kärlek övervinner allt,
Men det vet jag att den inte gör.
Därför finns jag inte kvar
Det finns inget att komma tillbaka till.
Det finns inget värt att kämpa för.
Det finns ingen strid att utkämpa.
Jag finns inte kvar,
Precis som du inte fanns förut.
Kärlek må vara blind,
Men jag ser klarare än någonsin.
Krossa alla fönster.
Det är väl inte en nyhet att jag varit rätt nere ett tag. Deppat och som vanligt anklagat mig själv för något jag inte kunnat påverka. Och det är nog en av mina värsta sidor; när någon är elak mot mig, tror jag genast att det är mitt fel. Även om jag med facit i hand efteråt kan förstå att så inte alls var fallet. Idioter finns överallt, det kommer det alltid att göra. Och varje gång lovar jag mig själv att inte låta mig luras av en idiot igen. Men ändå gör jag det.
Men jag tror, och hoppas, att det verkligen är annorlunda den här gången. Jag är äldre nu, jag vill gärna tro att jag vuxit rätt mycket i mig själv. Jag har så mycket underbara människor runt om mig som påminner mig när "varningslamporna blinkar", men förut har jag nog inte velat lyssna på dem. Men nu tänker jag verkligen göra det. För visst har de haft rätt. Varje gång.
Jag är så färdig med idioter. Så, nu bjuder jag på en riktig pepplåt. Tillägnar den till mig själv eller något åt det hållet.
Men jag tror, och hoppas, att det verkligen är annorlunda den här gången. Jag är äldre nu, jag vill gärna tro att jag vuxit rätt mycket i mig själv. Jag har så mycket underbara människor runt om mig som påminner mig när "varningslamporna blinkar", men förut har jag nog inte velat lyssna på dem. Men nu tänker jag verkligen göra det. För visst har de haft rätt. Varje gång.
Jag är så färdig med idioter. Så, nu bjuder jag på en riktig pepplåt. Tillägnar den till mig själv eller något åt det hållet.
Maskinen – Krossa alla fönster - Original Version
"Krossa alla fönster, slå in hans dörr
Låt honom veta, att inget är som förr
Säg som det är nu
Finns ingen väg tillbaks för nån som är en looser
Ett riktigt jävla as
"Krossa alla fönster, slå in hans dörr
Låt honom veta, att inget är som förr
Säg som det är nu
Finns ingen väg tillbaks för nån som är en looser
Ett riktigt jävla as
Ta honom i gränden, på vägen hem
Hela världen vet att hans sista chans är bränd
Så krossa alla tänder, en efter en
Och om han inte fattar
Börja om igen"
Hela världen vet att hans sista chans är bränd
Så krossa alla tänder, en efter en
Och om han inte fattar
Börja om igen"
Sophie Scholl.
Att saker som förintelsen faktiskt hänt är väl tillräcklig anledning att skämmas över att vara människa. Jag ska inte säga att jag är kunnig och tillräckligt insatt i området - men jag är "intresserad" av det. Jag sätter mig gärna in i det och snappar upp en del.
Mina senaste fynd är 2 filmer som handlar just om nazistTyskland. Den första har jag precis kollat på, Sophie Scholl. En tjej i min ålder som "stred med ord", hon blev avrättad efter att ha delat ut flygblad med antinazistiska åsikter på universitetet i München. Är man, som mig, "intresserad", kan jag helt klart rekommendera den här filmen. Den är hemsk och man gråter floder, men scener förekom där jag hörde uttalanden som tog mig ännu ett steg närmre i att förstå hur Hitler kunde lura så många människor till massmord. Och ja, detta är en helt sann historia baserad på hittade dokument.
Jag tror det är viktigt att lära sig om såna här saker, förstå vad Hitler faktiskt lyckades med. För hur kom Hitler från början till makten? Han var en person otroligt skicklig på psykologi. Han visste exakt vilka kort som var rätt att spela, hur man manipulerade på riktigt. Det han sa sig vilja var att skydda Tyskland från kommunism och andra "hemskheter". Till slut hade han så mycket makt att folk inte såg hur fel det var. Och det är det man ser i filmer som Sophie Scholl. De ledande nationalsocialisterna blundar för sanningen. Påstår att judarna frivilligt tågade ut från städerna. Att de gjorde utvecklingsstörda barn en tjänst för de inte skulle överlevt i vilket fall..
Nu ska jag sätta på nästa film - Twin sisters. Två tvillingar, en gift med en SS-soldat och den andra med en jude.
Nu ska jag sätta på nästa film - Twin sisters. Två tvillingar, en gift med en SS-soldat och den andra med en jude.
There you'll be.
Den första kärleken är alltid den största. Självklart. Den bär man alltid med sig, kanske kommer man alltid sakna den lite. Kanske kommer man alltid undra vad som gick fel. Vad man kunde/borde gjort annorlunda.
Men sanningen är ju att ibland är inte kärlek tillräckligt. Att jag älskade dig så det gjorde ont i kroppen förändrar ingenting. För vi skulle aldrig klarat det. Men hjärtat, du kommer nog alltid vara min bästa vän. För ingen annan har ju sett lika mycket av dig som du har.
Jag är övertygad om att hon kommer älska dig bättre än vad jag någonsin gjorde.
Jag är övertygad om att hon kommer älska dig bättre än vad jag någonsin gjorde.
Life is a rollercoaster.
I know I’ll be fine
I always stand up again
It always gets better.
What I don’t know is when
Or for how long I can stay up
I don’t know when I’ll hurt myself again
Or if I finally learned something.
Not a question about if
But when.
Not a question about who
But how.
Born to die.
If it was all just a lie in the end
Atleast you could show courtesy enough to tell me.
Atleast you could show courtesy enough to tell me.
Someone like you.
Mitt älskade retard. Om du bara visste hur otroligt oslagbar du är.
Vem hade fått upp mig ur sängen varje morgon, om inte du?
Vem hade fått upp mig ur sängen varje morgon, om inte du?
Jag älskar de bamsekliv framåt du tagit de senaste 2 veckorna.
Jag älskar att du är bäng, jag älskar att du vill sova länge.
Jag älskar hur du lyfter på tassen när något luktar väldigt intressant.
Jag älskar att dina ben sprattlar åt alla möjliga håll när du springer.
Jag älskar att dina ben sprattlar åt alla möjliga håll när du springer.
Jag älskar hur du ibland sitter och stirrar på mig, och går när jag klappat en stund.
Jag älskar dina konstiga rutiner, att du måste kissa på samma gräsmatta först varje promenad.
Jag älskar dina konstiga rutiner, att du måste kissa på samma gräsmatta först varje promenad.
Jag älskar hur du blir knäpp och ouppfostrad när någon annan håller kopplet, respekt förtjänar man!
Jag älskar att du alltid ska "gömma" dina tuggben i soffan eller sängen.
Jag älskar hur du kan vara orädd för dammsugare, smällare osv, men är livrädd för golvmoppen.
Jag älskar hela dig för att du är som du är, inte trots det. Jag älskar att du är en riktig Diva. Min Diva. Min livsfarliga, barnätande pitbull.
Without You.
I know I couldn’t give you what you need
I know I never understood
In another life maybe we could have made it
Or maybe, we would be just as doomed there.
I know you found her now.
I know she opened you eyes
How she’s the best person ever.
I’ve seen her, I know how pretty she is.
I just hope you think twice
Before playing russian roulette with her heart.
Jag fattar ingenting.
En underbart fin låt, som påminner mig mycket om mig själv. Jag tar mig friheten att citera några bitar av låten.
Lars Winnerbäck – Jag fattar ingenting - Spotifylänk.
"fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars hon som tror
att livet är en dröm
jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
jag kunde säga att jag önskar
han förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
Lars Winnerbäck – Jag fattar ingenting - Spotifylänk.
"fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars hon som tror
att livet är en dröm
jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
jag kunde säga att jag önskar
han förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig"
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig"
Big girls don't cry.
Det var en gång en pojke, som såg de allra bästa sidorna hos en flicka. Antagligen de dåliga också, men han kunde förbise dem. Han var som ingen annan. Flickan ville så gärna vara den personen han såg. Men det är ju inte hela sanningen. Hon svek honom, och nu går hon varje dag och tänker att hon vill att han ska veta. Veta att hon visst är den personen, även om hon inte klarade av att bara vara den.
Jag är inte den personen som gör intryck. Jag lämnar inget speciellt bakom mig, när jag försvinner så försvinner jag. Så har det alltid varit.
Men så kom den här personen. Den personen som gör intryck på alla. Man kan inte annat än avguda hans fantastiska personlighet. Han fanns alltid till hands, och brydde sig faktiskt. Och han såg mig. Han såg rakt igenom mig, men ändå rätt på mig.
Han tyckte om mig. Han tyckte jag var "skärpt". Trevligt sällskap. Och han krävde ingenting. Han gav mig mer än jag förstog själv, men jag gav honom ingenting. För jag hade inget att ge.
Förutom svek.
Jag tänker på dig varje dag, jag har gjort det sen "dess". Hur ledsen jag är. Hur fel det blev. Hur du var en sån underbar vän man kanske bara träffar en gång i livet. Jag vill så gärna vara den personen du trodde jag var. Bara. Jag kunde inte det då, och jag brände mig rejält. Precis som du sa, precis det jag inte lyssnade på.
Du verkar funnit vad du söker. Det gör mig så glad. Jag kunde inte ge dig det, men jag hoppas hon kan. Du om någon förtjänar det.
Men så kom den här personen. Den personen som gör intryck på alla. Man kan inte annat än avguda hans fantastiska personlighet. Han fanns alltid till hands, och brydde sig faktiskt. Och han såg mig. Han såg rakt igenom mig, men ändå rätt på mig.
Han tyckte om mig. Han tyckte jag var "skärpt". Trevligt sällskap. Och han krävde ingenting. Han gav mig mer än jag förstog själv, men jag gav honom ingenting. För jag hade inget att ge.
Förutom svek.
Jag tänker på dig varje dag, jag har gjort det sen "dess". Hur ledsen jag är. Hur fel det blev. Hur du var en sån underbar vän man kanske bara träffar en gång i livet. Jag vill så gärna vara den personen du trodde jag var. Bara. Jag kunde inte det då, och jag brände mig rejält. Precis som du sa, precis det jag inte lyssnade på.
Du verkar funnit vad du söker. Det gör mig så glad. Jag kunde inte ge dig det, men jag hoppas hon kan. Du om någon förtjänar det.
Incomplete.
Jag kunde se dig.
Jag hörde dig, jag rörde dig
Jag visste att jag var trygg med dig
Trots att du aldrig riktigt fanns.
Och du såg på mig.
Du viskade försiktigt i mitt öra
Du lät mig tro att jag faktiskt fanns
Trots att jag aldrig riktigt gjorde det.
Hjärnan kan aldrig stoppa det hjärtat vill.
Man leker gärna med elden, men vill inte bli bränd
Och det finns ingen salva för brända hjärtan
Bara en massa tid att lägga på att sätta ihop sig själv igen.
Bara ett mellanrum att läka innan man börjar om igen.
Saga utan lyckligt slut.
Kanske är det ibland bäst att lägga svansen mellan benen och bara gå.
Kanske var det exakt det vi gjorde. Eller vad vi borde gjort.
Vi visste vad vi ville, vi visste vad vi trodde.
Vi trodde kanske också att vi visste samma sak.
Vi läste våra tankar, men vi läste dem fel.
En promenad genom skogen, en paus vid en bänk.
Två blickar som möttes, två par läppar som höjde pulsen.
Vi ville så gärna. Vi trodde att vi kunde.
Men brända barn vet hur heta kroppar bränns.
Vi höll värmen ett tag, vi hittade en balans.
Men man är ändå dömd att rasa till slut.
Värmen, pulsen, orden, känslorna, alla dagarna.
Vi bad om något som aldrig var vårat att be om.
Stillad hunger återkommer alltid.
Vintern måste återvända.
Kylan, ångesten, orden, känslorna, alla dagarna.
Och självklart hände det vi båda visste var oundvikligt.
Men i slutändan, var det bara en av oss som aldrig sörjde.
A drop in the ocean.
Jag började gå en dag.
Jag ville fly från känslorna jag inte förstår.
Jag ville fly från mitt liv, även om det inte går.
Så jag gick, och gick tills jag inte kunde gå längre.
Jag kände ilskan koka, jag kände saknaden bränna.
Så när jag gått så långt jag kunde, började jag skrika.
Jag skrek från botten av mina lungor, gav allt jag hade.
Jag hörde mig själv skrika medan tårarna sprutade.
Allting blev suddigt, jag fattade ingenting.
Och jag skrek.
Jag skrek tills mina lungor sa ifrån, sen skrek jag lite till.
Jag kände att jag hatar dig,
Jag kände att jag saknar dig.
Så jag skrek, tills jag inte kunde känna någonting längre.
Och sen svartnade allt.
Jag känner ingenting längre.
Jag kan inte hata dig, jag har saknat färdigt.
Nu kan jag börja om mitt liv, utan dig.
Hur lång tid det än kommer ta,
Så bygger jag upp mig själv igen.
Kanske kan jag bli starkare utan dig,
Kanske kan jag finna mig själv igen.
Oavsett, så kommer jag aldrig sakna dig igen.
