Jag började gå en dag.
Jag ville fly från känslorna jag inte förstår.
Jag ville fly från mitt liv, även om det inte går.
Så jag gick, och gick tills jag inte kunde gå längre.

Jag kände ilskan koka, jag kände saknaden bränna.
Så när jag gått så långt jag kunde, började jag skrika.
Jag skrek från botten av mina lungor, gav allt jag hade.

Jag hörde mig själv skrika medan tårarna sprutade.
Allting blev suddigt, jag fattade ingenting.
Och jag skrek.
Jag skrek tills mina lungor sa ifrån, sen skrek jag lite till.

Jag kände att jag hatar dig,
Jag kände att jag saknar dig.
Så jag skrek, tills jag inte kunde känna någonting längre.

Och sen svartnade allt.
Jag känner ingenting längre.
Jag kan inte hata dig, jag har saknat färdigt.
Nu kan jag börja om mitt liv, utan dig.

Hur lång tid det än kommer ta,
Så bygger jag upp mig själv igen.
Kanske kan jag bli starkare utan dig,
Kanske kan jag finna mig själv igen.
Oavsett, så kommer jag aldrig sakna dig igen.