Har svårt att förstå att jag var så nere för bara några veckor sedan. "Vardagen" har fortfarande sina törnar här i byhålan, fast jag ser dem inte alls lika tydligt längre. Jag gnäller lite såklart, jag är sån, men egentligen bryr jag mig inte. Livet är lätt nu.

Enda jag saknar i livet nu är att hestisarna ska vara igång igen. De har vilat i typ 3 månader nu. Javisst, iaf Junoz behöver det. Han behövde få fundera ordentligt på allt, men framförallt göda på sig som fan, mattes lilla spinkis! Men nu är det fan dags att komma igång. Om det kan sluta vara glashalt hela tiden bara. Känns som att vi slösar massa tid.

Men, nog om det.

Min fina Junozpojke. Du är det bästa jag vet! <3

2008

2011.
Är nog t o m samma månad på bilderna, så prick 3 år mellan bilderna. Och jag har älskat dig lite mer varje dag sen du föddes.