Never again.
Åter igen har du visat vilken fet lögn allting var. Åter igen har fler lögner dykt upp. Jag trodde verkligen att jag var färdig med allt det här. Med ilskan, med viljan att strypa. Men tydligen inte.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Ilskan infinner sig igen, som en "kär gammal vän". Jag vill skrika, slå, ha sönder. Se dig lida. Krypa. Ligga blodig och spottad på, precis som du gjorde med mig. Jag vill se dig bli skrattad åt, se din blick när du hör dem prata bakom din rygg.
Jag förtjänade bättre efter allt jag gjorde. Jag vet det. I mina ögon är du inte vatten värd längre. Och jag vet att om fler lögner dyker upp nu, kommer jag inte kunna kontrollera det längre. Då är det dessa ord jag kommer säga till ditt ansikte innan jag klöser ut dina ögon och sliter av dina naglar en i taget.
Jag hatar dig av hela mitt hjärta. Och jag vill att du ska veta det. Jag vill att du ska inse vilken patetisk, värdelös och lame excuse for a man du är (heja svengelska!). Men jag vet ju att du aldrig kommer förstå det. Du är för liten.
Kommentarer
Trackback
