So far away.
Ibland känns allting mest hopplöst.
Men oftast, är det bara jag som är hopplös.
Jag lärde mig den hårda vägen att inte hoppas.
Att inte önska, att inte drömma, att aldrig vilja något åt mig själv.
Men nu står jag här igen.
Nu sitter jag här igen och väntar på dagen.
Dagen då jag åter igen lägger allting bakom mig.
Då det åter igen är dags att plocka upp spillrorna efter krossade drömmar.
Och antagligen, börjar väl cirkusen bara om igen.
Då det åter igen är dags att plocka upp spillrorna efter krossade drömmar.
Och antagligen, börjar väl cirkusen bara om igen.
Family portrait.
Jag hamnade hemma hos mamma idag igen! Var ju här med Diva hela helgen, och blev hitkallad idag igen av Josefine. Hon är dock bara ute efter Diva =)
Vi har iaf myst stenhårt! Ätit subway, köpt nya Calippo Shots-glassen, kollar nu på Desperate Housewifes och senare blir det såklart Big Brother. Diva har härjat runt som tusan här några timmar, rotat runt som tusan bland Milos leksaker (Milo sover hos Sandra inatt förövrigt så han är inte här) som nu är utspridda ÖVERALLT.. Nu ligger hon helt utslagen och sover.
Nu ska jag kolla vidare och rota lite i skåpen efter något SNÄÄÄSK!
Btw, min familj är bäst. För att bevisa det ytterliggare, imorgon eftermiddag droppar pappa förbi mig med en bättre TV! Wohooo!
Vi har iaf myst stenhårt! Ätit subway, köpt nya Calippo Shots-glassen, kollar nu på Desperate Housewifes och senare blir det såklart Big Brother. Diva har härjat runt som tusan här några timmar, rotat runt som tusan bland Milos leksaker (Milo sover hos Sandra inatt förövrigt så han är inte här) som nu är utspridda ÖVERALLT.. Nu ligger hon helt utslagen och sover.
Nu ska jag kolla vidare och rota lite i skåpen efter något SNÄÄÄSK!
Btw, min familj är bäst. För att bevisa det ytterliggare, imorgon eftermiddag droppar pappa förbi mig med en bättre TV! Wohooo!
Dance with somebody.
Usch vad jag försöker träna min kondis. Men det är jobbigt!
Har ju problemet att jag får så ont i mellangärdet nu för tiden, vilket jag inte tror beror på dålig kondis då jag förut klarat att gå nästan hur länge som helst, men inte gör det längre. Men, jag kämpar ju på med långpromenader, backar och sådär ändå.
Men, jag känner att det räcker ju inte. Så jag har börjat cykla lite också. Idag t ex tog jag cykeln till stallet. Problemet är där att jag får så otroligt ont i vänster öra efter en stund? Vad fan är det om lixom? Skitjobbigt är det iaf.
Haha, och Fjugesta är ju så bra uppbyggt så på vägen till stallet är det nedför hela tiden = hemvägen är uppför hela vägen. Och när benen är helt döda efter att ha ridit Joker.. Ja, det är inte roligt. Mina ben är fan spagetthi halvvägs hem.
Men, planen är ju att börja cykla lite med Diva också så det är bara att hitta vägar som är relativt raka och börja där. Ska även börja jogga lite. I form till sommarn? Man kan ju iaf drömma.
Har ju problemet att jag får så ont i mellangärdet nu för tiden, vilket jag inte tror beror på dålig kondis då jag förut klarat att gå nästan hur länge som helst, men inte gör det längre. Men, jag kämpar ju på med långpromenader, backar och sådär ändå.
Men, jag känner att det räcker ju inte. Så jag har börjat cykla lite också. Idag t ex tog jag cykeln till stallet. Problemet är där att jag får så otroligt ont i vänster öra efter en stund? Vad fan är det om lixom? Skitjobbigt är det iaf.
Haha, och Fjugesta är ju så bra uppbyggt så på vägen till stallet är det nedför hela tiden = hemvägen är uppför hela vägen. Och när benen är helt döda efter att ha ridit Joker.. Ja, det är inte roligt. Mina ben är fan spagetthi halvvägs hem.
Men, planen är ju att börja cykla lite med Diva också så det är bara att hitta vägar som är relativt raka och börja där. Ska även börja jogga lite. I form till sommarn? Man kan ju iaf drömma.
A warriors call.
"Du är ung, du hinner. Du har hela livet framför dig!".
Men jag tror det är just det som stör mig. Jag är ung. 20, snart 21 år. Borde jag inte vara full av liv, och vilja? Borde jag inte ha ambitioner, borde jag inte vilja saker? För det gör jag inte.
Jag vill vilja saker. Jag vill kunna blicka framåt och se det positiva i att ha hela livet på mig att göra saker.
Men allt jag vet är att allt bara glider mig ur händerna hela tiden.
Att jag kämpar för en vinst som inte är min.
Och att jag kanske kunde få behålla den om jag kämpade, men jag orkar inte. Jag är trött.
Men jag tror det är just det som stör mig. Jag är ung. 20, snart 21 år. Borde jag inte vara full av liv, och vilja? Borde jag inte ha ambitioner, borde jag inte vilja saker? För det gör jag inte.
Jag vill vilja saker. Jag vill kunna blicka framåt och se det positiva i att ha hela livet på mig att göra saker.
Men allt jag vet är att allt bara glider mig ur händerna hela tiden.
Att jag kämpar för en vinst som inte är min.
Och att jag kanske kunde få behålla den om jag kämpade, men jag orkar inte. Jag är trött.
Den senaste tiden har jag byggt upp någon slags vägg, en mur av påhittad styrka. Jag har betett mig (och känt mig) självsäker, som om självförtroendet ökat. Men det lixom rasade inatt.
Jag försökte, jag trodde på det.
Men jag tror jag jagar en känsla jag inte kan känna. Att jag söker något som inte finns att finna. Iaf inte än.
Jag försökte, jag trodde på det.
Men jag tror jag jagar en känsla jag inte kan känna. Att jag söker något som inte finns att finna. Iaf inte än.
Kanske senare i livet. Vem vet. Jag vet iaf inte.
Jag kan bara hoppas att du inte tog min förmåga med dig när du gick.
Jag kan bara hoppas att du inte tog min förmåga med dig när du gick.
Black cat.
Det är en jobbig mellantid för min stackars bil nu.
Problem: Manuell choke.
Lösning: Motorvärmare
Problem2: Motorvärmare med kupéfläkt.
Anledning till problem2: När solen skiner blir det snabbt varmt i bilen. Med kupéfläkt, på tok för varm.
Ja, det säger väl allt. Jag slipper gärna choke'a, då det drar mer bensin bland annat. Och chokar jag inte dör bilen bara, så kommer ingenstans. Dvs, lite ekonomiskt med motorvärmare. Också tidssparande och direkt nödvändigt om man vill undvika choke. Än så länge är det för kallt för att motorn inte ska behöva choke utan motorvärmare, men solen värmer upp "kupén" i bilen. Dryg jävla mellantid!
Problem: Manuell choke.
Lösning: Motorvärmare
Problem2: Motorvärmare med kupéfläkt.
Anledning till problem2: När solen skiner blir det snabbt varmt i bilen. Med kupéfläkt, på tok för varm.
Ja, det säger väl allt. Jag slipper gärna choke'a, då det drar mer bensin bland annat. Och chokar jag inte dör bilen bara, så kommer ingenstans. Dvs, lite ekonomiskt med motorvärmare. Också tidssparande och direkt nödvändigt om man vill undvika choke. Än så länge är det för kallt för att motorn inte ska behöva choke utan motorvärmare, men solen värmer upp "kupén" i bilen. Dryg jävla mellantid!
Så, det kan ju vara ett tips till alla som funderat/funderar på en bil som råkar ha manuell choke. Det är rätt värdelöst. Dvs, under våren.
Men, jag måste säga att det också är lite kul. Bilen blir sviiiinpigg när man choke'ar, vill framåt som fan. Så man behöver inte gasa, och när man gasar accelererat det fooooort. Eller ja, mycket snabbare än vanligtvis iaf *host*.
Nackdelen med DET är väl om man kommer till en korsning och bromsar. Så fort man släpper bromsen börjar bilen gasa igen. Så motorbromsa är ju att glömma = oekonomiskt.
Nackdelen med DET är väl om man kommer till en korsning och bromsar. Så fort man släpper bromsen börjar bilen gasa igen. Så motorbromsa är ju att glömma = oekonomiskt.
Om nu någon undrade hur det är att ha bil med manuell choke ;)
A place for my head.
Jag känner mig så förvirrad, igen.
Jag hatar att inte veta vad jag vill. Inte veta vart jag är på väg. Ja, jag vet att jag är ung än, men har inte alla unga människor drömmar? Mål, ambitioner?
Jag vet inte vad jag vill. Varför tragglar jag med skolan t ex, vart ska det leda mig? Vad gör jag när jag är klar till julen? Det är typ, 1½ termin. Just nu är allt jag har hoppet att få jobba mer på Euromaint då. Men, det tror jag dock inte jag får. Det behovet finns inte, och dyker behovet upp kallar de in Uniflex osv. Blablabla.
Så då tänker jag att jag tar nåt jävla jobb bara, och är där tills jag kommer på vad jag vill. Men skräcken; jag kanske inte kommer på det. Och då är jag fast på något jävla skitjobb jag mår illa av resten av livet.
Det tragiska är väl att det inte är det enda jag grubblar på. Det känns som att ingenting i mitt liv känns... Fast. Ingenting av det jag har, känns säkert. Inget av det känns motiverande längre. Jag har bara lust att sova hela dagarna, sitta och slösurfa och inte göra ett skit. Inte träna hund, inte vara i stallet, inte träffa folk. Även om jag gör det ändå, så undrar jag ofta varför jag gör det.
Jag hatar att jag övertänker och analyserar allt.
Jag hatar att jag komplikerar allt. Jag vill bara kunna slappna av.
Jag hatar att jag komplikerar allt. Jag vill bara kunna slappna av.
Crazy train.
Jag har blivit en riktig nörd för att toppa allt annat svammel! Det jag syftar på är mina filmsamlingar.
- Idag köpte jag sista filmen i filmserien Landet för Längesedan! Ni vet, de där söta dinosauriefilmerna med Lillefot, Zera, Petri, Kvacki och Tagg. Det är helt klart de allra bästa av filmer! Får helt enkelt inte nog. Och det finns 13 st. Och som sagt, nu har jag alla. Det finns dock ca 5 filmer med korta avsnitt, och de kanske också ska inköpas för att det ska bli helt komplett? Gillar dock inte riktigt tanken på korta avsnitt istället för långfilmer..
- Disneyklassiker. Det var de första filmerna jag började samla på, men de är liiite svårare att komplettera då det finns 50 st. Och de är dyrare. Men det går sakta men säkert framåt! Tror jag iaf har mer än hälften nu.
- Omedvetet har jag börjat samma på Scooby Doo filmer. Jag gillar helt enkelt att ligga och såsa i sängen och kolla på dem. Och det har visst blivit ett antal nu.. Dessa filmer kommer jag dock inte anstränga mig för att ha alla, gud vet hur många det egentligen är...
- Också omedvetet, Nalle Puh. Men har bara 4 st avsnittsfilmer (tror dock det är alla?) och en långfilm. Gillar att kolla på Nalle Puh t ex när jag är sjuk och allmänt superynklig, på så sätt har de hamnat i hyllan!
- Filmer om Andra Världskriget. Jag är en nörd! Som ni läst om tidigare, jag vill se och lära mig mer. Och även där har det blivit ett antal nu.
- Den enda serien jag köper i filmboxar är Mitt liv som död. Det av den enkla anledningen att den finns som en film också, och jag såg filmen först. Såvitt jag vet visas denna serie inte på TV, isf för otroligt länge sen. Så snubblade jag över säsong 1 på DVD på Ullared (<3) för ett par år sedan, och köpte den. Idag äntligen hittade jag säsong 2 och köpte den såklart! Kommer även köpa fler säsonger som box om det finns.
Tror det "bara" är dem. Så, varför inte bara ladda ner filmer jag vill se? Enkelt svar, jag har mobilt internet och begränsat antal GB att surfa för. Prioriterar då att ladda ner olika serier (förutom Mitt liv som död) jag inte kan se på TV (pga avsaknad av kanaler..) och som kostar pengar att se online. Eller när jag helt enkelt inte kan vänta en vecka på nästa avsnitt ;)
Jag tycker det är roligt att samla på saker, har nästan alltid samlat på något. Och nu har jag helt enkelt fastnat på filmer!
Men har vi inte alla en liten (stor?) nörd i oss, någonstans?
Men har vi inte alla en liten (stor?) nörd i oss, någonstans?
Laglöst land.
Röntgen är ju väldigt roligt!
För det första blir man beordrad att dricka en helvetes massa vatten kvällen innan och under morgonen. Skyttetrafik till toan!!
För det andra, när man får kontrast får man en "känsla av värme" (som läkaren sa) i hals, armar och "underliv". Och tro mig, det känns exakt som att man kissar på sig. Kombinera det med den konstanta kissnödigheten efter allt vatten.
För det tredje. 2 timmar innan (i mitt fall) lämnar man ett blodprov för att kolla njurvärdet. Där har vi ett tejpat, blodig armveck. Ja, jag blöder flera timmar efter ett stick. Sen kontrastet, vilket också ges genom en slang in i armen. Så, efter röntgen har man 2 blodiga, tejpade armveck. Gissa om man känner sig snygg? Undra vad folk som inte vet om vad man gjort tror.
Ja, och jag är ju en jävel på att hamna i konstiga situationer. Inne på röntgen får man ha linne, men inte BH. Från början hade jag en kvinnlig läkare, så då är det väl inga problem med att ligga med tuttarna i vädret och blodiga armveck. Dumt blir det när hon måste iväg och ersätts av en skitsnygg manlig sköterska i 25års-åldern. Så, han ger mig kontrast och tar bilderna. När allt är klart frågar han om jag kände "värmen", varav jag utbrister "Ja men vafan, jag trodde nästan att jag faktiskt kissade på mig!".... Och vad händer? Han ger mig världens sötaste leende när han förklarar att många tjejer känner så, men snubblar lite på orden när han säger det. Jag smälte.
Sen nästa problem, ska jag ta på mig BH'n igen? Han är ju i rummet, eller lixom i rummet brevid och fixar med bilderna. Men det är glasvägg, så han ser mig ju. Och självklart, han är väl proffesionell och tittar inte. Men ändå, han var skitsnygg och hade ett riktigt gorgeous leende. Så jag tar på mig tröja och jacka, trycker in BH'n däremellan och rusar därifrån. Helt plötsligt var jag nervös tonåring all over again!
Never again.
Åter igen har du visat vilken fet lögn allting var. Åter igen har fler lögner dykt upp. Jag trodde verkligen att jag var färdig med allt det här. Med ilskan, med viljan att strypa. Men tydligen inte.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Jag klarar inte av känslan att bli så ljugen för. Känslan av att vara så lättlurad och blåögd. Korkad. Allt dåligt i denna värld personifierad. Att jag tydligen inte förtjänar bättre.
Ilskan infinner sig igen, som en "kär gammal vän". Jag vill skrika, slå, ha sönder. Se dig lida. Krypa. Ligga blodig och spottad på, precis som du gjorde med mig. Jag vill se dig bli skrattad åt, se din blick när du hör dem prata bakom din rygg.
Jag förtjänade bättre efter allt jag gjorde. Jag vet det. I mina ögon är du inte vatten värd längre. Och jag vet att om fler lögner dyker upp nu, kommer jag inte kunna kontrollera det längre. Då är det dessa ord jag kommer säga till ditt ansikte innan jag klöser ut dina ögon och sliter av dina naglar en i taget.
Jag hatar dig av hela mitt hjärta. Och jag vill att du ska veta det. Jag vill att du ska inse vilken patetisk, värdelös och lame excuse for a man du är (heja svengelska!). Men jag vet ju att du aldrig kommer förstå det. Du är för liten.
Fröken Normal.
Ibland känner jag att jag är så normal. Följande scenario utspelade sig på ICA nyss:
En gubbe står framför mig i kassan. Han har tagit ett paket korvar i en "extra billigt" korg, då de har kort bäst före datum. När han betalat och hon börjat scanna mina varor kommer han på att fråga om han verkligen fick dem billigare. Hon kollar på paketet och säger att han borde fått det, eftersom bäst-före datumet var 29/2, dvs om två dagar. För mig själv tänker jag "men hur förvirrade är dem? 29/2 finns ju inte!" men sen kommer jag på att det är skottår. Tänker att det varit pinsamt om jag då sagt högt "vadå 29/2?". Vid tanken på det börjar jag fnissa. Kassörskan och gubben börjar då titta på mig.
Jag tycker att jag nog borde förklara varför jag fnissade så ingen trodde jag skrattade åt dem. När jag förklarat stirrar dem båda på mig med en blick som verkar tycka att jag är totalt dum i huvudet.
Så, vad går nu genom mitt huvud? Att jag inte orkar tycka det är pinsamt. Man får väl bjuda på sig själv. DÄREMOT, om min lillasyster Josefine varit med skulle hon dött. Hon skulle nog också skällt på mig senare för hur otroligt pinsam jag varit. Vid tanken på det börjar jag åter igen fnissa. Och åter igen stirrar de båda på mig, antagligen tror de väl att jag är schitzofren eller något. Känner då att jag inte har något för att förklara mig, så packar min påse och går.
Väl ute ur butiken börjar jag fnissa igen åt hela situationen. Antagligen en himla tur att ingen var i närheten och såg det.
Brighter than the sun.
Det är ju tur att man inte är överambitiös eller så! I brist på annat att göra på jobbet dammsuger man hela rullbandet + undertill + gummimattan på golvet. Och nu tar jag en välförtjänt vilopaus i ca 20 min tills det är dags för fikarast.
Ibland, tycker jag att Euromaint inte förtjänar mig. Men sen kommer jag på att vi har en tågkyrkogård, och då ökar ju cool-faktorn lite. Så jag kan tänka mig att jobba här ett tag till.
Snart är vi uppe i 2 år, Euromaint och jag. Blir min tredje sommar nu i sommar. Tiden går fort när man har roligt, 9 härliga sommarveckor där alla torra gubbar försvinner och ungdomar regerar förrådet. Vissa dagar gör det inte ens något att man missar hela sommarlovet, för vi har otroligt kul. Och ofta inget att göra heller.
För att inte tala om de snygga kläderna vi har på oss!
Nej, blir så glad av att prata om mitt älskade jobb, så nu ska jag gå och gräva fram en pall så jag får något att göra.
Ibland, tycker jag att Euromaint inte förtjänar mig. Men sen kommer jag på att vi har en tågkyrkogård, och då ökar ju cool-faktorn lite. Så jag kan tänka mig att jobba här ett tag till.
Snart är vi uppe i 2 år, Euromaint och jag. Blir min tredje sommar nu i sommar. Tiden går fort när man har roligt, 9 härliga sommarveckor där alla torra gubbar försvinner och ungdomar regerar förrådet. Vissa dagar gör det inte ens något att man missar hela sommarlovet, för vi har otroligt kul. Och ofta inget att göra heller.
För att inte tala om de snygga kläderna vi har på oss!
Nej, blir så glad av att prata om mitt älskade jobb, så nu ska jag gå och gräva fram en pall så jag får något att göra.
Act of desperation.
Hm. Hannah Widerstedt. Fake? På allvar?
Jag var nästan rädd för att hon var på allvar. Typ, med lite överdrift såklart. Men jag märker ju när jag kollar på Big Brother att hon VILL ha uppmärksamhet. När den hon pratar med vänder sig bort börjar hon direkt "Åh aj mitt ben", "I'm so alooone", "Vem fan ska jag knulla ikväll när alla är så fula?" osv.. Och i sina videobloggar är det konstant "ehm, typ, ah, lixom, ah, ehm"... Ingen människa pratar väl så. Och hon lär ju ha konstant kramp i ansiktet om hon alltid rynkar ena ögonbrynet. Eller?
I vilket fall är jag nu helt övertygad om att hon är full med shiiit. Kolla det här inlägget. Där övertygades jag om att det bara är en fasad. Inget skriver väl ett sånt där mail till ett företag som omsätter flera miljarder euro om året.
Jag var nästan rädd för att hon var på allvar. Typ, med lite överdrift såklart. Men jag märker ju när jag kollar på Big Brother att hon VILL ha uppmärksamhet. När den hon pratar med vänder sig bort börjar hon direkt "Åh aj mitt ben", "I'm so alooone", "Vem fan ska jag knulla ikväll när alla är så fula?" osv.. Och i sina videobloggar är det konstant "ehm, typ, ah, lixom, ah, ehm"... Ingen människa pratar väl så. Och hon lär ju ha konstant kramp i ansiktet om hon alltid rynkar ena ögonbrynet. Eller?
I vilket fall är jag nu helt övertygad om att hon är full med shiiit. Kolla det här inlägget. Där övertygades jag om att det bara är en fasad. Inget skriver väl ett sånt där mail till ett företag som omsätter flera miljarder euro om året.
Hon är ju fan inte dum. Hon vet ju hur man lockar fler läsare; provocering.
Nej, jag tror allt bara är ett spel. Och nu mår jag lite bättre som person när jag är övertygad om det.
Break me, shake me.
Det är rolig med beroenden. Jag vaknade en morgon och var helt fri (mer eller mindre iaf) från min allra största last - socker/Coca Cola. Jag kunde lätt dricka 2 liter per dag förut, och aldrig mindre än typ 1 liter. Helt galet.
Sen hände något, om det var att jag var så ledsen den perioden eller om det var något annat vet jag inte. Jag var iaf inte ett dugg sugen. 1,5 liter cola låg orörd och oöppnad i min kyl över en vecka.
Nu har det gått nån månad typ, och jag dricker bara Kiviksdrycker, mulitivitaminjuice och liknande. Tänkte mysa till det lite igår med tacos, cola och Schindler's list (bra film!), så köpte 2 burkar cola. Öppnade en burk, och det var inte ens gott. Fick typ tvinga i mig burken, tog nog 4 timmar att dricka upp den.
Och samma sak med godis, chips etc. Kan vara skitsugen, köper en chipspåse/lite lösgodis/whatever och äter 2-3 st. Sen vill jag inte ha mer.
Och samma sak med godis, chips etc. Kan vara skitsugen, köper en chipspåse/lite lösgodis/whatever och äter 2-3 st. Sen vill jag inte ha mer.
Fast jag klagar inte, det är rätt skönt att vara av med sockerlasten.
Inglourious Basterds.
I sann WW2-nörd-anda (eller något sånt) måste man väl se filmen Inglourious Basterds. Vilket jag fram till igår kväll inte gjort. Vet faktiskt inte varför.
Och jag måste nog få säga att det var det värsta jag varit med om. Nästan iaf.
I början var tolkningen av Hitler lite roande, och vem kan motstå mr Pitt med Tennessee-accent? Ja, jag smälte nog lite inombords när han skulle agera italienare, men uppenbarligen inte kan ett ord på italienska. Skrattade gott.
I början var tolkningen av Hitler lite roande, och vem kan motstå mr Pitt med Tennessee-accent? Ja, jag smälte nog lite inombords när han skulle agera italienare, men uppenbarligen inte kan ett ord på italienska. Skrattade gott.
Fast sen blev det ju bara kaos. Helt plötsligt skjuter alla varandra, de 5 tyskar som har störst/mest makt befinner sig i samma biosalong i Paris och alla dör, bara sådär. Nån helt random galning slänger upp en dörr och skjuter Hitler, och snipp snapp slut... ?
Såna slut stör mig. Jag tycker ändå att ska man göra en film om WW2, kan man försöka hålla det lite realistiskt. I början framstog detta ändå som en seriös film och jag tyckte den var bra trots lite extrem ärlighet (jag gillar inte filmer där man faktiskt får SE när de skär av skalpen på folk osv. Lite för splattigt). Fast när allt bara blir galet och alla dödar alla. Då tappar det lixom allt.
Så nu kan jag helt plötsligt inte låta bli att undra hur fan de kan måla upp Hitler som de gjorde. Vilket ju i princip är som ett tuggummituggande retard som har sin position för att folk inte orkar höra det gnäll som annars blir."WÄÄÄÄH jag viiill leda Tyskland, wääääh!".. Nej, så var det ju inte riktigt.
Jag är ledsen mr Tarantino. Jag kan inte gilla den här filmens slut.
Liberate.
Lata veckan - dunderförkyld, nerbäddad i sängen med en ständigt närgången&vakande hund och kollar filmer. Tecknat eller ww2filmer, livet!
Idag fick jag även hem lite Skittles och Hershey's kisses i brevlådan. Det gjorde ju inget! Mums.
Hinner iaf fundera lite också. Alla som känner mig vet nog hur totalt antikrist jag är - jag hatar religioner. Jag tycker det är löjligt. Det är lixom brainwash på en helt ny nivå. Visst att det är bra att folk har något att tro på.. Men det har blivit lite för fanatiskt, gått 1, 2 och 5 steg för långt.
Så, det jag idag satt och tänkte på var följande:
Kristna vägrar ju tro på evolution. Det var ju faktiskt Gud som skapade Eva&Adam, blablabla. Dvs, vetenskap är i deras ögon inte vatten värt. Men, har ni någonsin varit med om en kristen som inte äter alvedon/ipren etc? Eller ger det till sina barn? Jag menar, borde det inte vara Guds vilja eller nått åt det hållet att man ska vara sjuk/ha ont någonstans?
Kristna vägrar ju tro på evolution. Det var ju faktiskt Gud som skapade Eva&Adam, blablabla. Dvs, vetenskap är i deras ögon inte vatten värt. Men, har ni någonsin varit med om en kristen som inte äter alvedon/ipren etc? Eller ger det till sina barn? Jag menar, borde det inte vara Guds vilja eller nått åt det hållet att man ska vara sjuk/ha ont någonstans?
Är det inte lite dubbelmoral att vägra vetenskap när det går emot det de själva vill (Gud skapade människan), men inte när det gynnar dem (smärtlindring)? Om ni nu förstår hur jag menar. Varför är vetenskap bra ibland, men inte andra gånger?
Jag har iaf inget vettigt svar. Får fundera en stund till.
Jag har iaf inget vettigt svar. Får fundera en stund till.
So sick.
Totalt omotiverande att leva när man är sjuk. Vaknade igår morse och hade sådär riktigt ont i halsen. Blev värre och värre under dagen såklart.
Idag mår jag lite smått som en kokad räv. Snurrig när jag står för länge eller försöker läsa (så plugga är ju bara att glömma), fryser och svettas samtidigt.. Och får så infernaliskt ont i bröstet så fort jag hostar. Hostar som tur är inte så ofta, men när jag väl gör det håller det på ett tag. Usch. Sega, äckliga slem. Makes me wanna cry.
Idag mår jag lite smått som en kokad räv. Snurrig när jag står för länge eller försöker läsa (så plugga är ju bara att glömma), fryser och svettas samtidigt.. Och får så infernaliskt ont i bröstet så fort jag hostar. Hostar som tur är inte så ofta, men när jag väl gör det håller det på ett tag. Usch. Sega, äckliga slem. Makes me wanna cry.
Fast som tur är, så är det ingen som vill läsa om det!
Skulle kunna hoppa över allt det där och bara skriva att skrivandet hamnar på hyllan för jag har feber och ont i skallen. Fast å andra sidan, mycket roligare att få gnälla lite.
Om tiden vill ifatt.
Har haft en jättetrevlig kväll i Hallstahammar hemma hos A. Det var en typ middag/"fest" för alla som var funktionärer på Fjordhäst-SM i somras. Fjordfolk är nog det enda hästfolk jag vet som är trevliga. Otroligt lite (inget?) drama i våran gemenskap. Det är underbart!
Jag satt iaf största delen av kvällen med min "andra familj" - Kattis, Putte, Becka och Oskar. Ja, för er som inte vet är det hos dem jag rider, på Nytorps Fjordhästar.
Det jag upptäcker är hur otroligt stora Becka och Oskar blivit! Det är chockerande. Fyra hela år (denna månad!) har det gått sen jag började rida hos dem, och tiden har bara försvunnit!!
Oskar fyller 18 i år och går sitt andra år på Lillerud i Karlstad, där han också bor på veckorna. Becka fyller 16 och börjar gymnasiet efter sommaren... Nyss var de ju bara små barn. 12årig fnittrig, tjattrig Becka som struttade runt på sitt lilla russ alldelles nyss..
Jag märkte ikväll när vi satt och pratade/diskuterade olika saker hur lätt det är att prata om allt möjligt med dem. De är ju inga barn längre! Haha. Jag är lite ganska jättestolt över mina extra-småsyskon!
Och ja, självklart märker jag förändring i mina egna dialoger med Kattis och Putte också. För 4 år sen vågade jag knappt prata med Putte, och Kattis fick bara höra konstans babbel om killar, fester, vänner, osv... Nu pratar jag med Putte jämt, främst om min bil som han är "första mekaniker" till, och Kattis och jag har samtal på en helt annan nivå, även om gudarna ska veta att vi flamsar till ordentligt ibland! Stackars Becka skämdes lite över oss ikväll...
Never say die.
Denna ilska.
Den tar kål på mig.
Jag är jävligt stolt över mig själv - för en gångs skull kan jag faktiskt sluta vara ledsen och istället tycka att det inte var jag som gjorde fel - utan se sanningen, jag blev behandlad som en påse skit. Och jag har lärt mig förstå att det är inte okej! Jag kunde faktiskt inte göra något åt situationen, han är en idiot, släpp det bara.
Men, jag är istället så fruktansvärt arg, och bitter. Jag vill skrika, härja och slå sönder saker. Och det blir i längden minst lika jobbigt som att vara ledsen. Att känna sådan ilska, att veta att jag med största sannolikhet kommer bli skogstokig om jag bara ser personen i fråga. Jag vet inte om jag kommer förlora förståndet och bara vilja skrika, slå, sparka och göra honom lika illa fysiskt, som han gjorde mot mig mentalt.
Men, jag är istället så fruktansvärt arg, och bitter. Jag vill skrika, härja och slå sönder saker. Och det blir i längden minst lika jobbigt som att vara ledsen. Att känna sådan ilska, att veta att jag med största sannolikhet kommer bli skogstokig om jag bara ser personen i fråga. Jag vet inte om jag kommer förlora förståndet och bara vilja skrika, slå, sparka och göra honom lika illa fysiskt, som han gjorde mot mig mentalt.
Det var jag som blev lurad.
Och jag vill att han ska lida, må så in i helvete dåligt. Men det gör han inte. För han mår antagligen bättre än han någonsin gjort. Och det gör mig bara mer bitter. Jag vill kunna skratta åt hur jävla patetisk han är, glömma det och leva vidare. Men det går inte. Jag får inte utlopp för ilskan. Den ligger kvar och gnager. Han får inte vad han förtjänar. Det är... Ja, orättvist. Även om det tar emot att använda det ordet, för livet är orättvist och let's face it, men det är väl det som bäst beskriver känslan. Det är så fel.
Jag brukar inte önska människor dåligt. Men nu är det svårt att låta bli. Jag vill se honom må dåligt, se honom bli sårad, ledsen, besviken, nedbruten. Jag vill inte känna så, men jag gör det. Jag kan helt enkelt inte kontrollera det.
Jag tänker lätt på annat, mitt liv har gått vidare. Men det händer så lätt att något påminner om honom, så blir jag arg igen. Bitter. Ilskan äter mig. Förpestar mitt liv. Och ännu argare blir jag, för jag tycker inte han är värd ens det. Han äcklar mig.
Sophie Scholl.
Att saker som förintelsen faktiskt hänt är väl tillräcklig anledning att skämmas över att vara människa. Jag ska inte säga att jag är kunnig och tillräckligt insatt i området - men jag är "intresserad" av det. Jag sätter mig gärna in i det och snappar upp en del.
Mina senaste fynd är 2 filmer som handlar just om nazistTyskland. Den första har jag precis kollat på, Sophie Scholl. En tjej i min ålder som "stred med ord", hon blev avrättad efter att ha delat ut flygblad med antinazistiska åsikter på universitetet i München. Är man, som mig, "intresserad", kan jag helt klart rekommendera den här filmen. Den är hemsk och man gråter floder, men scener förekom där jag hörde uttalanden som tog mig ännu ett steg närmre i att förstå hur Hitler kunde lura så många människor till massmord. Och ja, detta är en helt sann historia baserad på hittade dokument.
Jag tror det är viktigt att lära sig om såna här saker, förstå vad Hitler faktiskt lyckades med. För hur kom Hitler från början till makten? Han var en person otroligt skicklig på psykologi. Han visste exakt vilka kort som var rätt att spela, hur man manipulerade på riktigt. Det han sa sig vilja var att skydda Tyskland från kommunism och andra "hemskheter". Till slut hade han så mycket makt att folk inte såg hur fel det var. Och det är det man ser i filmer som Sophie Scholl. De ledande nationalsocialisterna blundar för sanningen. Påstår att judarna frivilligt tågade ut från städerna. Att de gjorde utvecklingsstörda barn en tjänst för de inte skulle överlevt i vilket fall..
Nu ska jag sätta på nästa film - Twin sisters. Två tvillingar, en gift med en SS-soldat och den andra med en jude.
Nu ska jag sätta på nästa film - Twin sisters. Två tvillingar, en gift med en SS-soldat och den andra med en jude.
There you'll be.
Den första kärleken är alltid den största. Självklart. Den bär man alltid med sig, kanske kommer man alltid sakna den lite. Kanske kommer man alltid undra vad som gick fel. Vad man kunde/borde gjort annorlunda.
Men sanningen är ju att ibland är inte kärlek tillräckligt. Att jag älskade dig så det gjorde ont i kroppen förändrar ingenting. För vi skulle aldrig klarat det. Men hjärtat, du kommer nog alltid vara min bästa vän. För ingen annan har ju sett lika mycket av dig som du har.
Jag är övertygad om att hon kommer älska dig bättre än vad jag någonsin gjorde.
Jag är övertygad om att hon kommer älska dig bättre än vad jag någonsin gjorde.
