Fallen leaves.
Så, halsband.
Till hundar alltså.
Någon som bryr sig om vad jag tycker?
Skitsamma, jag tänker skriva det ändå.
Min personliga favorit: Dressyrlänk. Eller som det oftast kallas: helstryp.
Varför? För inget annat halsband ger lika bra eftergift, anser jag. Självklart skulle det vara skönt att kunna gå med bara en sele. Men faktum är, att Diva inte kommit så långt än. Hon blir stressad ibland, och hon är stor och stark. Jag har inte riktigt kontroll med en sele, även om jag går med det ibland för att omväxla.
Varför? För inget annat halsband ger lika bra eftergift, anser jag. Självklart skulle det vara skönt att kunna gå med bara en sele. Men faktum är, att Diva inte kommit så långt än. Hon blir stressad ibland, och hon är stor och stark. Jag har inte riktigt kontroll med en sele, även om jag går med det ibland för att omväxla.
Fördelen med dressyrlänk är att det hänger löst när det inte "används". När jag och Diva bara går, så är hon rätt nära mig och kopplet hänger slakt. Så även kedjan, det ligger runt halsen men hon märker antagligen inte av det. Lång kedja, så den hänger väldigt löst. Sen kommer det en annan hund som börjar härja, en hare springer över vägen etc. Då kan jag dra till i kopplet, hon får ett rätt hårt ryck, men då reagerar hon också verkligen. Ett ryck (kanske två), så har hon fokus på mig och vi kan fortsätta gå.
Med sele vid en hundmöte då den andra hunden härjar.. Då får jag hålla i för glatta livet och släpa henne därifrån och hoppas hon lugnar sig.
Samma med vanligt halsband utan kedja. Det ger ingen effekt på henne.
Folk tycker jag är hemsk som tills nu bara haft kedjan. För det blir så skarpt. Men om det blir skarpt en sekund under 1 timmas promenad, tror jag nog det är skönare än ett halsband som sitter åt hela tiden och som gör att vi får bråka vid varje hundmöte. Eller? Har jag fel?
Nu har vi iaf kommit en bra bit så vi går med vanligt halsband som också är rätt stort. Och det egentligen bara för det är fint och rosa. Hade jag inte tyckt det, hade vi nog fortsatt med kedjan. För det är inget hon verkar må dåligt av, plus att det är säkrare och jag har mer kontroll.
Nu har vi iaf kommit en bra bit så vi går med vanligt halsband som också är rätt stort. Och det egentligen bara för det är fint och rosa. Hade jag inte tyckt det, hade vi nog fortsatt med kedjan. För det är inget hon verkar må dåligt av, plus att det är säkrare och jag har mer kontroll.
Great expectations.
Tar paus i uppsatsskrivandet och tycker till lite. Sånt är jag ju bra på.
Det jag idag sitter och stör mig på är så kallade "lovande unghästar". Varför är en unghäst lovande, men inte en annan?
Enligt mig, är alla unghästar (alla hästar) lovande. Det föds inte en enda olovande häst. För alla har väl sina fördelar?
Någon kan hoppa höga höjder, någon kommer långt i dressyr. Någon annan blir en sjuhelvetes körhäst, och någon blir en otroligt trygg, snäll häst som botar någons rädsla.
En "ful" fjordhäst med kort, grov hals, låg manke och grova ben blir antagligen inte hopp- eller dressyrhäst. Kanske inte heller har smidigheten att dra en vagn runt en maraton/precisionsbana i körning. Men, oddsen är stora att denna hästen är född att gång efter gång vinna Bruksridningsklassen på Fjord-SM? Där behöver man inte vara snabbast eller snyggast. Bara trygg och lydig, och vändbar. Vilket antagligen en så liten häst blir med rätt träning!
Eller, den kan fortfarande vara allt den icke-tävlingsinrikade söker. Den kan fortfarande bli en otroligt trygg häst. För alla är faktiskt inte intresserade av tävling (jag själv t ex).
Och en annan sak. En häst kan se lovande ut och ha rätt anatomi, vilja osv. Men tas det inte ordentligt vara på kommer det ju inte bli något. Eller om den pressas fram. Då finns chansen att den lite halvfula hästen med rätt hantering, som blir omhändertagen rätt och får ta saker i en lagom takt, kommer längre.
Det jag idag sitter och stör mig på är så kallade "lovande unghästar". Varför är en unghäst lovande, men inte en annan?
Enligt mig, är alla unghästar (alla hästar) lovande. Det föds inte en enda olovande häst. För alla har väl sina fördelar?
Någon kan hoppa höga höjder, någon kommer långt i dressyr. Någon annan blir en sjuhelvetes körhäst, och någon blir en otroligt trygg, snäll häst som botar någons rädsla.
En "ful" fjordhäst med kort, grov hals, låg manke och grova ben blir antagligen inte hopp- eller dressyrhäst. Kanske inte heller har smidigheten att dra en vagn runt en maraton/precisionsbana i körning. Men, oddsen är stora att denna hästen är född att gång efter gång vinna Bruksridningsklassen på Fjord-SM? Där behöver man inte vara snabbast eller snyggast. Bara trygg och lydig, och vändbar. Vilket antagligen en så liten häst blir med rätt träning!
Eller, den kan fortfarande vara allt den icke-tävlingsinrikade söker. Den kan fortfarande bli en otroligt trygg häst. För alla är faktiskt inte intresserade av tävling (jag själv t ex).
Och en annan sak. En häst kan se lovande ut och ha rätt anatomi, vilja osv. Men tas det inte ordentligt vara på kommer det ju inte bli något. Eller om den pressas fram. Då finns chansen att den lite halvfula hästen med rätt hantering, som blir omhändertagen rätt och får ta saker i en lagom takt, kommer längre.
Helt enkelt, det finns ingen häst som inte är lovande. Alla är lovande inom något, och det kanske är det man bör kolla på istället för att konstatera vad den inte kan göra.
