Fallen leaves.

Så, halsband.
Till hundar alltså.
Någon som bryr sig om vad jag tycker?
Skitsamma, jag tänker skriva det ändå.

Min personliga favorit: Dressyrlänk. Eller som det oftast kallas: helstryp.
Varför? För inget annat halsband ger lika bra eftergift, anser jag. Självklart skulle det vara skönt att kunna gå med bara en sele. Men faktum är, att Diva inte kommit så långt än. Hon blir stressad ibland, och hon är stor och stark. Jag har inte riktigt kontroll med en sele, även om jag går med det ibland för att omväxla.

Fördelen med dressyrlänk är att det hänger löst när det inte "används". När jag och Diva bara går, så är hon rätt nära mig och kopplet hänger slakt. Så även kedjan, det ligger runt halsen men hon märker antagligen inte av det. Lång kedja, så den hänger väldigt löst. Sen kommer det en annan hund som börjar härja, en hare springer över vägen etc. Då kan jag dra till i kopplet, hon får ett rätt hårt ryck, men då reagerar hon också verkligen. Ett ryck (kanske två), så har hon fokus på mig och vi kan fortsätta gå.
Med sele vid en hundmöte då den andra hunden härjar.. Då får jag hålla i för glatta livet och släpa henne därifrån och hoppas hon lugnar sig.
Samma med vanligt halsband utan kedja. Det ger ingen effekt på henne.

Folk tycker jag är hemsk som tills nu bara haft kedjan. För det blir så skarpt. Men om det blir skarpt en sekund under 1 timmas promenad, tror jag nog det är skönare än ett halsband som sitter åt hela tiden och som gör att vi får bråka vid varje hundmöte. Eller? Har jag fel?

Nu har vi iaf kommit en bra bit så vi går med vanligt halsband som också är rätt stort. Och det egentligen bara för det är fint och rosa. Hade jag inte tyckt det, hade vi nog fortsatt med kedjan. För det är inget hon verkar må dåligt av, plus att det är säkrare och jag har mer kontroll.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0