Jag hatar att inte veta vad jag vill. Inte veta vart jag är på väg. Ja, jag vet att jag är ung än, men har inte alla unga människor drömmar? Mål, ambitioner?

Jag vet inte vad jag vill. Varför tragglar jag med skolan t ex, vart ska det leda mig? Vad gör jag när jag är klar till julen? Det är typ, 1½ termin. Just nu är allt jag har hoppet att få jobba mer på Euromaint då. Men, det tror jag dock inte jag får. Det behovet finns inte, och dyker behovet upp kallar de in Uniflex osv. Blablabla.

Så då tänker jag att jag tar nåt jävla jobb bara, och är där tills jag kommer på vad jag vill. Men skräcken; jag kanske inte kommer på det. Och då är jag fast på något jävla skitjobb jag mår illa av resten av livet.

Det tragiska är väl att det inte är det enda jag grubblar på. Det känns som att ingenting i mitt liv känns... Fast. Ingenting av det jag har, känns säkert. Inget av det känns motiverande längre. Jag har bara lust att sova hela dagarna, sitta och slösurfa och inte göra ett skit. Inte träna hund, inte vara i stallet, inte träffa folk. Även om jag gör det ändå, så undrar jag ofta varför jag gör det.

Jag hatar att jag övertänker och analyserar allt.
Jag hatar att jag komplikerar allt. Jag vill bara kunna slappna av.