A warriors call.
"Du är ung, du hinner. Du har hela livet framför dig!".
Men jag tror det är just det som stör mig. Jag är ung. 20, snart 21 år. Borde jag inte vara full av liv, och vilja? Borde jag inte ha ambitioner, borde jag inte vilja saker? För det gör jag inte.
Jag vill vilja saker. Jag vill kunna blicka framåt och se det positiva i att ha hela livet på mig att göra saker.
Men allt jag vet är att allt bara glider mig ur händerna hela tiden.
Att jag kämpar för en vinst som inte är min.
Och att jag kanske kunde få behålla den om jag kämpade, men jag orkar inte. Jag är trött.
Men jag tror det är just det som stör mig. Jag är ung. 20, snart 21 år. Borde jag inte vara full av liv, och vilja? Borde jag inte ha ambitioner, borde jag inte vilja saker? För det gör jag inte.
Jag vill vilja saker. Jag vill kunna blicka framåt och se det positiva i att ha hela livet på mig att göra saker.
Men allt jag vet är att allt bara glider mig ur händerna hela tiden.
Att jag kämpar för en vinst som inte är min.
Och att jag kanske kunde få behålla den om jag kämpade, men jag orkar inte. Jag är trött.
Den senaste tiden har jag byggt upp någon slags vägg, en mur av påhittad styrka. Jag har betett mig (och känt mig) självsäker, som om självförtroendet ökat. Men det lixom rasade inatt.
Jag försökte, jag trodde på det.
Men jag tror jag jagar en känsla jag inte kan känna. Att jag söker något som inte finns att finna. Iaf inte än.
Jag försökte, jag trodde på det.
Men jag tror jag jagar en känsla jag inte kan känna. Att jag söker något som inte finns att finna. Iaf inte än.
Kanske senare i livet. Vem vet. Jag vet iaf inte.
Jag kan bara hoppas att du inte tog min förmåga med dig när du gick.
Jag kan bara hoppas att du inte tog min förmåga med dig när du gick.
Kommentarer
Trackback
