Idag fick Joker ridas ut med Becka-Tilde! Och jag blir sååå stolt, han har verkligen klivit över så mycket trösklar nu! När han blir rädd flyger han inte i luften längre, eller drar iväg, utan förstår faktiskt att det inte är någon fara när jag säger det. Så vi lotsade Tilde förbi flera superläskiga grejer, en fd eld som fortfarande rök bland annat!
Enda gången vi hade problem var inne i skogen. Han var lite kinkig och ville hoppa över en surfläck, och var bara cm från att landa med mitt knä rätt på ett träd. Misstänker att min knäskål inte uppskattat det..

Sen skrittade jag Chantina en sväng runt skogen, ett connemarasto... Stor och brun, vad hände där?! Men, det var roligt att rida lite större hästi, helt plötsligt var jag inte så lång :)
Hon är ju en speciell dam som förut knappt gått att rida alls, än mindre spänna sadelgjord eller ens hoppa upp. Men allt det går ju bra nu, Becka har gjort ett superjobb. Så, eldprovet var ny ryttare för första gången under det året hon bott här. Och visst gick det. Hon tjurade ihop ibland och vägrade gå framåt när hon gick först, kickar och backar i 180.. Men annars tycker jag att hon är väldigt trevlig!

Idag har alla hästar blivit ridna i det fina vädret!

Nu har Diva fått flytta hemifrån. Det har verkligen inte varit ett lätt beslut och denna helgen har varit ett enda långt tvekande, jag har varit jättenära att dra mig ur flera gånger. Men efter att ha spenderat tid med hennes nya ägare både i Fredags och idag är jag helt övertygad om att de kan bli super för varandra. Hon vill ju vara hos någon som verkligen har tid för henne, som kan anpassa sig efter att hon inte vill vara själv, sitta bunden och liknande. Någon som kan lägga tid på att träna lydnad, agility, spår eller vad de nu vill göra i slutändan. Helt enkelt erbjuda mer än promenader och lättare träning, vilket är vad jag har tid och möjlighet till.

Hur mycket den här hunden lärt mig kommer jag nog aldrig kunna förklara. Jag har fått så mycket nya kunskaper, perspektiv, sätt att göra saker. För hon är verkligen inte en hund man kan göra hur som helst med. Man måste göra rätt.

Det som är så otroligt jobbigt med att se ett djur man jobbat med/vigt sitt liv åt, är att man aldrig litar på någon. Man litar inte på att de kommer ta hand om (i detta fall) hunden på rätt sätt. Jag säger inte att jag kan allt, att ingen kan göra det så bra som mig. Utan bara för hundens skull.

Förstår de att det inte hjälper att bli arg när hon stressar upp sig? Då blir hon bara mer rädd.
Kommer de klia henne i nacken, vilket är det skönaste hon vet?
Kommer de utnyttja det faktum att hon inte säger till när hon behöver kissa, men ändå håller sig? Dvs, kommer de rasta henne tillräckligt ofta?
Kommer de också upptäcka att "mjuka ben" är godare än hårda? Dvs jumbone, dentastix osv.
Låter de henne springa ibland, utan att bli arg när hon drar iväg en bit?
Har de tålamod och förstår varför hon reagerar som hon gör vid vissa hundmöten, framförallt i början?
Kommer de själva förstå när de gör fel, och det är därför hon inte gör som hon blir "tillsagd"?
Kommer de förstå att hundar med hennes bakgrund har vissa speciella behov?
Håller de löftet att hålla mig uppdaterad?

Självklart tror och hoppas jag att de vet allt det där, annars skulle jag aldrig släppt iväg henne till dem. Men, faktum är att man ändå inte litar på dem. Efter tidigare egna erfarenheter, efter kunskapen om hur Diva haft det tidigare. Hon förtjänar verkligen det allra bästa, och inget mindre.
Jag kommer sakna henne så otroligt mycket.

Days come and go
But my feelings for you are forever.

Joline och Josefine fick åka på löshoppning idag! Och de var så duktiga båda två :)
Joline är u. Nytorps Juliette 3063 och Josefine u. Nytorps Joy 3460. Båda är e. Minos 224 och 3 år.
Måste säga att ju mer jag jobbar med Joline, desto mer tycker jag om henne. Hon är himla trevlig och trygg i sig själv på något sätt. Josefine är lite mer.. Ja någon form av blandning mellan envis&osäker. Hon är snabb att säga "Nej det TÄNKER jag inte!" men på något sätt känns det som att det finns en osäkerhet i det, att hon inte vågar. Hon tänker inte lika mycket som Joline.

Men de skötte sig iaf jättebra, och hoppade fint! De fick inte ta så många språng idag utan hoppa bra på en OK höjd så fick det räcka. Och så fick de busa lite och hoppa samtidigt ett par gånger ;) Det verkade iaf vara lite roligt.

Det blev lite gjort idag, äntligen! Nu vill jag verkligen inte ha mer regn, vill komma igång med hästarna nu.

Red iaf Joker uppe på skogen med Becka och Tilde. Trav, lite galopp, och ca 5 hopp över diverse pinnar och stockar. Joker hade verkligen vårkänslor idag och var jättepigg&busig, så otroligt roligt att rida honom då! 
Så pass roligt att vi hoppade lite - något som varit (är) lite av en spärr för Joker. Dels orkar han inte, dels har han inget självförtroende i hoppningen.
Men vi styrde mot ett litet litet stock/pinne-hinder, tog släp på Tilde. Första gången ramlade han över, men andra gången kom vi perfekt, fick ett jättebra språng och ja, ett riktigt bra flyt! Joker blev superglad att han faktiskt klarade det!! och fattade snabbt galopp och drog iväg lite efter ;) Vilket är helt ok, jättebra om han kommer på att det är roligt!

Sen testade vi att hoppa en lite lite högre i uppförsbacke - det var lite jobbigare, men han tog sig över och kändes verkligen nöjd med sig själv!
Han är så himla fin när han är på rätt humör, lilla Joker!

Myste sen massor med Titti och Chantina i hagen, och JÖSSES så gosiga de är båda två! Fick en riktig "mulmassage". Men efter ett tag tyckte Titti att Chantina inte fick vara med längre, så hon jagade bort henne och kom sen fram till mig (som satt ner) hur nöjd som helst och la huvudet i famnen.. Haha, min finaste älskade Titti! Det finns verkligen ingen som du!
Men efter ett tag fick Chantina vara med igen.. Jag säger då det, dräktiga ungston *suck*.

Världens bästa Pappa köpte ett par ridstövlar till mig idag, i för tidig födelsedagspresent! Woho! (Jag hade ju kunnat vänta men tills imorgon var det 20% rabatt på dem, så kan ju passa på!) Ett par Horsehead Prescot för att vara exakt:

Måste säga att det är ett jävla lustigt väder. När det vaknade var det grått, men ingen nederbörd. Dock blött på backen. Sen en bit in på spåret-promenaden började det hagla lite, för att sen hagla jättemycket, sen sluta helt. 15 minuter senare var det full snöstorm (typ), även om det var varmt så inget fastnade på backen. En stund efter att jag kommit hem var det solsken ute. 10 minuter senare snöar det som tuuusan igen, men nu skiner solen så mycket den orkar och det är vindstilla.
Lustigt.

Jag ska till Marieberg senare. Men har ju sommardäck på bilen. Frågan är om man vågar alltså, jag är skeptisk. Sålänge det bara regnar är det ju ingen fara, men snö... Å andra sidan "fastnar" ju inte snön eftersom det är rätt varmt. Jösses vilka problem!

Trodde inte att jag någonsin skulle bli klar med den helvetiska Svenska C-uppsatsen. Men, nu anser jag den klar.
Problemet som helt plötsligt uppstog var att man skulle dessutom göra en Powerpoint till uppsatsen och skicka in. Sanning; Jag har aldrig gjort en powerpoint. Ja, jag vet hur de ser ut, man har väl sett bortåt tusen stycken. Men, jag sitter här med en helt blank sida och har ingen aning hur jag ska få den relevant, vad för typ av bilder jag kan ta med som är relevanta (bilder på dialekter, eh?) osv.
Diagram? Över vadå? Dialekter utvecklas, har alltid utvecklats och kommer alltid göra. Det finns ingen fakta om "hur lång tid det tog för skånskan att uppstå" eller whatever.

Just nu känns mitt huvud lika blankt som den tomma powerpoint jag har framför mig. Det finns enbart en svart fläck på det blanka: ångest. Varför kan jag inte bara få det här gjort? Jag vill lägga in en till växel och bara köra nu, målet är ju inte långt framför mig. Men jag bara kan inte hur mycket jag än försöker.

Idag Skulle det ju vara lite uppehåll i det eviga regnandet, såvi passade på att rida lite hestisar. Jag red Junoz och Taz på banan, och det enda vi egentligen fick ut av de 2 passen var kaos. Junoz går fint och i skritten söker han sig stundtals neråt, men jag börjar bli rätt övertygad om att han sitter fast någonstans. Han började kicka när jag bad om trav, vilket är så otroligt olikt Junoz.
Å andra sidan hade jag dressyrsadeln, och den har han inte haft förut. Den såg ut att ligga skapligt, men den kan ju också legat dåligt.
Och ja, att Taz och jag inte är bästa vänner är ingen nyhet. Vi funkar när jag är bakom och tömkör/kör, men så fort jag är brevid eller på så blir det mindre bra. Så, projekt rida Taz överlåts i Beckas händer.

Kattis fick äran att rida Joker idag, och det verkade gå bra! Joker hade himla koll på Taz bara (vi var inne på banan samtidigt). Men Joker har verkligen börjat komma framåt sen i höstas, jätteroligt för både honom och oss skulle jag tro!

Spenderat några timmar hos familjen Mellqvist - Kattis fyller ju år, så Becka och jag fixade tårta =) Grädde, vaniljsås och hallon för att vara exakt! Nomnomnom.

Blev ingen ridning, varken jag eller Kattis hade energi till det. Becka red sina 2 på banan och vi hjälpte till lite, samt att jag mockade och fixade i stallet. Det är också skönt att åka ut och pyssla utan att rida. Jag pratar och myser med "mina" fjantisar ändå men det räcker. Vissa dagar behöver jag och Kattis bara vara och snacka massa goja ;)

Jag har bestämt att nu när jag är helt rökfri en gång för alla är det dags att göra något åt min värdelösa kondis. Så, jag satte på Diva en sele, joggingskor på mig och ut på elljusspåret.

Så kom jag äntligen till stallet igen! Det blev ingen ridning, men det gör inget. Det var ändå mysigt.

Titti fick en omgång under borstarna och en promenad. Magen är bra spänd nu, snart spricker hon!
Det var iaf en intressant promenad. På "utvägen" skötte hon sig - man får tänka på att det är andra gången hon går själv utanför gården, och förra gången gick vi inte mer än 20-30 meter... Denna gång gick vi ca 10 min innan vi vände. Och de där första 10 minutrarna gick hon på bra, snabb som tusan är hon! Inga tramsigheter utan hon kändes lugn. Vi stannade t o m och tog lite bilder!
När vi vände däremot fick hon bråttom och började preja mig - plus att det mesta var "farligt". Jag tror faktiskt inte hon var ett dugg rädd, utan pigg/glad för att vi vände hemåt. Tokstollan! Dessutom hade vi en bil bakom oss sista biten, vilket hon INTE gillade! Hon taktade lite emellanåt, men vi tog oss hem hela.



Junoz blev också avborstad men inte mer än så. JÖSSES så han hårar! Riktigt kopiösa mängder. Och dåliga hovar har han också... Så blir väl till att sko honom, men han är verkligen en mardröm att sko. Tålamodet ligger ungefär på noll. Men, nu har jag tränat massor på att hålla upp hovarna rätt länge sen sist vi skodde honom i somras, så förhoppningsvis går det bättre.

Blev lite spontan "trickträning" med Diva nu på kvällskvisten, och sönderbiten soffa till trots så är hon ju bra duktig!
När jag fick henne i December var hon livrädd för i princip allt, och bad jag henne att tänka själv blev hon stressad och sprang iväg.

Det är ju fantastiskt. Biljäveln är död. Helt jävla superfuckingdöd. ORKA!
Får kalla in Putte-assistans. Förhoppningsvis är det något relativt lätt fel. Annars tror jag att jag dör.
Jag älskar min bil. Hon äger, världens finaste bil ju!