En gubbe står framför mig i kassan. Han har tagit ett paket korvar i en "extra billigt" korg, då de har kort bäst före datum. När han betalat och hon börjat scanna mina varor kommer han på att fråga om han verkligen fick dem billigare. Hon kollar på paketet och säger att han borde fått det, eftersom bäst-före datumet var 29/2, dvs om två dagar. För mig själv tänker jag "men hur förvirrade är dem? 29/2 finns ju inte!" men sen kommer jag på att det är skottår. Tänker att det varit pinsamt om jag då sagt högt "vadå 29/2?". Vid tanken på det börjar jag fnissa. Kassörskan och gubben börjar då  titta på mig.

Jag tycker att jag nog borde förklara varför jag fnissade så ingen trodde jag skrattade åt dem. När jag förklarat stirrar dem båda på mig med en blick som verkar tycka att jag är totalt dum i huvudet.

Så, vad går nu genom mitt huvud? Att jag inte orkar tycka det är pinsamt. Man får väl bjuda på sig själv. DÄREMOT, om min lillasyster Josefine varit med skulle hon dött. Hon skulle nog också skällt på mig senare för hur otroligt pinsam jag varit. Vid tanken på det börjar jag åter igen fnissa. Och åter igen stirrar de båda på mig, antagligen tror de väl att jag är schitzofren eller något. Känner då att jag inte har något för att förklara mig, så packar min påse och går.

Väl ute ur butiken börjar jag fnissa igen åt hela situationen. Antagligen en himla tur att ingen var i närheten och såg det.