Och jag måste nog få säga att det var det värsta jag varit med om. Nästan iaf.
I början var tolkningen av Hitler lite roande, och vem kan motstå mr Pitt med Tennessee-accent? Ja, jag smälte nog lite inombords när han skulle agera italienare, men uppenbarligen inte kan ett ord på italienska. Skrattade gott.

Fast sen blev det ju bara kaos. Helt plötsligt skjuter alla varandra, de 5 tyskar som har störst/mest makt befinner sig i samma biosalong i Paris och alla dör, bara sådär. Nån helt random galning slänger upp en dörr och skjuter Hitler, och snipp snapp slut... ?

Såna slut stör mig. Jag tycker ändå att ska man göra en film om WW2, kan man försöka hålla det lite realistiskt. I början framstog detta ändå som en seriös film och jag tyckte den var bra trots lite extrem ärlighet (jag gillar inte filmer där man faktiskt får SE när de skär av skalpen på folk osv. Lite för splattigt). Fast när allt bara blir galet och alla dödar alla. Då tappar det lixom allt.

Så nu kan jag helt plötsligt inte låta bli att undra hur fan de kan måla upp Hitler som de gjorde. Vilket ju i princip är som ett tuggummituggande retard som har sin position för att folk inte orkar höra det gnäll som annars blir."WÄÄÄÄH jag viiill leda Tyskland, wääääh!".. Nej, så var det ju inte riktigt.

Jag är ledsen mr Tarantino. Jag kan inte gilla den här filmens slut.